Vem kallar du för oändamålsenlig stereotyp?

Diagnoskriterierna för autism är väldigt obehagliga. Det är bra att det finns en diagnos, och det är bra att ha en diagnos, men hur diagnosen är formulerad är verkligen fruktansvärt. Jag tar upp några exempel på det i några av mina senaste inlägg om särbegåvning (här och här). Hur dåliga de än är fyller de dock ett visst syfte för att sätta diagnosen autism (även om denna funktions kunde fyllas minst lika bra av diagnos-kriterier som inte är lika grovt förolämpande). Det värsta med dessa kriterier är när personer som inte ens jobbar med att sätta diagnoser använder diagnoskriterierna för att kunna nedvärdera autister och låtsas som att de är objektiva eftersom de bara citerar diagnosmanualen.

Jag återkommer till detta med diagnoskriterierna, men vill först säga något om det förakt som uttrycks mot autister. En förälder till ett autistiskt barn skriver i detta inlägg, De orörbara, om hur andra föräldrar mycket envist betonar att deras barn minsann inte är autistiskt:

Orsaken att det irriterar mig är det underliggande budskapet: ”Min unge är det minsann inget fel på, hen har bara POSITIVA annorlundaheter. Inte som de där andra ungarna, med diagnoser.”

Utöver den uppenbara logiska lapsusen är det hela ett resonemang som presenterar min unge, som har autism, som en oberörbar. Någon man inte vill förknippas med. Ett resonemang som förstärker och befäster fördomar mot personer med autism. Och det gör mig illamående och tvärarg.

Jag känner igen det här, och jag råkar ofta ut för något liknande. Min situation är dock lite annorlunda. Jag har inga barn, med eller utan autism. Den som är orörbar i mitt fall, är jag.

Det händer då och då, och jag har råkat ut för det väldigt mycket den senaste tiden (då den här bloggen fått många nya läsare) att helt okända människor insisterar på att berätta för mig, att deras barn inte är som jag. Deras barn har verkligen inte autism, och jag ska inte tro något annat.

Inte för att jag frågade eller nåt. Vem är du ens?

Kanske lägger föräldern till, för att det verkligen inte ska gå att missförstå hur väldigt inte autistisk deras barn är, att det vore en grov förolämpning att på något sätt antyda att deras barn skulle vara det minsta autistiskt.

Vad svarar man på det?

Jag har så klart inte sagt att deras barn är autistiskt. Jag menar, jag vet inte ens vem personen är. Jag har säkert skrivit något om vad autism är. som stämmer överens med deras barn. Jag kanske har sagt något som får det att låta väldigt sannolikt att deras barn är autistiskt. Till exempel mina senaste inlägg, där jag förklarar att det som beskrivs som symptom på särbegåvning i själva verket beskriver autister väldigt bra. Men jag har inte sagt ett ord om något enskilt barn.

Men på något sätt är det ändå många som känner att det är mycket viktigt att förklara för mig, att deras barn inte är som jag, trots att det inte har någon som helst relevans. Det är ju en annan sak om någon säger till exempel ”jag känner igen det du skriver, mitt barn har inte autism men hen är döv och råkar ut för liknande diskriminering…” Okej, i det fallet kan det vara relevant kontext att barnet inte har autism. Men när det bara handlar om att förklara att ditt barn minsann inte är autistiskt…

Ja jag fattar, ditt barn är inte som jag, usch vilken hemsk tanke. Jag är ändå glad att alla föräldrar i Sverige vars barn inte är som jag, inte känner samma behov av att förklara det för mig. Det hade snabbt blivit svårhanterligt.

Detta handlar självklart alltid om autism. Jag har aldrig varit med om att någon förälder kommit in och sagt: ”mitt barn är inte trans och kom inte och påstå något annat. Mitt barn är cis och hetero och inget annat.” Jag har flera texter om samband mellan autism och könsidentitet, och även lite om sexualitet, men ingen förälder har så vitt jag vet känt något behov av att informera mig om att DERAS autistiska barn minsann inte är det minsta trans. Så jag vet inte vilka helt okända personers barn som inte är som jag på den punkten.

Men jag vet att deras barn inte har autism.

För att göra sin poäng tydlig förklarar de för mig hur autister är. Om de verkligen vill vara övertygande kanske de hänvisar till diagnoskriterierna för autism. Så det är nu jag återkommer till diagnoskriterierna.

De säger:

”Mitt barn kan vara social, det kan inte ni autister.”

”Mitt barn kan inte ha autism för mitt barn har empati, det har inte autister.”

”Autister beter sig stereotypiskt och har oändamålsenliga rutiner, det gör inte mitt barn.”

”Autister är oflexibelt fixerade och har rigida tankemönster. Det stämmer inte på mitt barn.”

Och så vidare. Och de säger då till mig: ”Du är asocial, empatilös och beter dig stereotypt. Du är oflexibelt fixerad vid dina oändamålsenliga rutiner och har rigida tankemönster. Blotta antydan om att mitt barn skulle likna dig på något sätt är en grov förolämpning.”

Och detta är inte en förolämpning? Någon som är NT läser detta och tänker att det här låter ju visserligen taskigt, men är inte de där förolämpningarna nästan för absurda för att ta på allvar? Nästan som hämtat ur en serietidning.

haddock”Oflexibla fixeringar och rigida ritualer” låter nästan som en kapten Haddock-svordom.

Men det är mycket värre än så. För dessa och en massa liknande negativa beskrivningar är just hur autister brukar beskrivas. Den som kallar mig och andra autister för detta kanske försvarar sig genom att påpeka, att de bara säger vad som står i diagnosmanualen. Som om det skulle göra saken bättre. Dessa stötande, grovt förolämpande beskrivningar accepteras av den medicinska professionen. Och eftersom läkare accepterar dem så tycker folk att det är okej. För om de säger att det är okej att beskriva oss autister så här, vad har vi då att säga till om?

Men jag accepterar det inte. Oändamålsenliga stereotyper kan ni vara själva.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Vem kallar du för oändamålsenlig stereotyp?

  1. Ping: Är en handling icke ändamålsenlig eller är det du som inte ser syftet? – Funkisfeministen

  2. Piedra skriver:

    Fast nu gör du väl lite så med oss föräldrar till barn med autism som du upplever att många gör mot dig. Men hur som helst, jag år då i alla fall stolt mamma till två barn led autism, och någon sådan förnekelse som du beskriver har jag aldrig levt i.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Nej, inte alls.

      Vilket menar du att gör gör?

      Säger jag:

      ”Mitt barn är inte förälder till ett barn med autism”?

      Eller:

      ”Föräldrar till barn med autism är [förolämpande diagnoskriterier för diagnosen föräldrar till barn med autism]”?

      Jag har då aldrig vänt mig till helt främmande människor, för att informera dem om att de minsann inte är som mitt (icke-existerande) barn.

      Så svaret på din fråga är nej, och det är en obegriplig fråga.

      Uppdatering: Jag råkade feltolka det som en fråga. Det var inte en obegriplig fråga utan ett felaktigt (och helt ogrundat) påstående, formulerat på ett sätt att det var möjligt att missta för en dåligt formulerad retorisk fråga. Mitt misstag, jag ber om ursäkt för eventuella missförstånd som uppstått som följd av denna feltolkning.

      Om jag hade förstått att det var ett påstående hade jag inte släppt igenom kommentaren eftersom sådana påståenden strider mot mina kommentarsregler. Men eftersom jag redan besvarat kommentaren låter jag den vara kvar.

      Liked by 2 people

  3. Piedra skriver:

    Först och främst, det var ingen fråga. Det var ett påstående.
    Det jag menade var att du generaliserade, vilket jag uppfattade att du menade att de föräldrar du skriver om gör. Som om alla föräldrar skulle vara så himla rädda för att deras barn har autism eller liknar dig eller någon annan med autism. Så är det definitivt inte! Och jag tillhör dem. Det skulle aldrig ha fallit mig in att säga något i stil med det du beskriver. Mina barn har autism, och det visste jag långt innan de fick diagnos, vilket de för övrigt fick tidigt, därför att jag sökte för det tidigt, eftersom enda sättet att få hjälp till barnen på dagis (och senare skola) var att de fick diagnos.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Du har rätt, det var inte en fråga. Jag blev lite förvirrade av att du började ditt påstående med ”nu gör du väl”. Ordet ”väl” gör att det kan uppfattas som en fråga. Men okej, jag ber om ursäkt för missförståndet. Det var inte en dålig fråga, det var ett felaktigt påstående.

      Detsamma kan sägas om dina andra påståenden. Jag har aldrig sagt att alla föräldrar säger så. Just detta inlägg handlar specifikt om gruppen ”föräldrar som tycker att tanken på att ha ett autistiskt barn är jättehemsk”. I denna kategori ingår inte gruppen ”föräldrar som inte har något emot att ha ett autistiskt barn” (en grupp som för övrigt utgör en hyfsat stor del av läsarkretsen på den här bloggen).

      Du säger att: ”Det skulle aldrig ha fallit mig in att säga något i stil med det du beskriver.”

      Okej, jag har aldrig påstått att du skulle göra det heller. Jag vet inte ens vem du är. Jag har inte anklagat dig för någonting. Jag berättar om ett vanligt fenomen, som är att personer som jag inte alls känner och som är helt okända för mig, läser min blogg och känner att de måste förklara för mig att deras barn inte har autism. Detta är något som händer. Därför skriver jag om det.

      En annan variant på det är att någon helt okänd person läser något jag skriver om vad en del föräldrar gör, och reagerar som om mitt inlägg var ett angrepp på just den personen, trots att hen bestämt hävdar att hen verkligen aldrig skulle göra det jag beskriver och således inte tillhör den kategori som jag kritiserar i inlägget.

      Liked by 2 people

    • Ann skriver:

      Men ditt påstående är ju felaktigt. Du kan ju inte läst inlägget ordentligt?

      Liked by 1 person

  4. carlgylling skriver:

    ”Oflexibla fixeringar och rigida ritualer” borde vara en kapten Haddock-förolämpning på riktigt.

    Liked by 2 people

    • Anarkoautism skriver:

      Eller hur, det är ju minst lika bra som ”bomber och granater”, och de svenska översättningarna var ju ändå inte direkta översättningar av orginalsvordomarna!

      Gilla

  5. Ping: Om skillnaderna mellan särbegåvning, autism och diagnoser | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s