Autistiska möss, orimliga människor

Förra månaden skrev jag ett inlägg om dålig forskning om autism. I en kommentar uppmärksammades jag på en artikel som beskriver samma studie, men som lyckas vara ännu mer fånig och hemsk på samma gång.

Artikeln inleds med meningen:

”Precis som att slå om en strömbrytare har forskare lyckats aktivera en gen i kampen mot autism.”

Kampen mot autism…

Vi är redan halvvägs in i autismmånaden och jag har inte direkt skrivit något på bloggen. Har inte orkat. Men när jag nu återigen blir påmind om att det bedrivs en kamp mot autister (för en kamp mot autism är detsamma som en kamp mot autister) känner jag att jag vill påminna om den sida som kämpar emot.

Jag har redan kommenterat på forskningen. Den är värdelös. Men den är inte bara värdelös, den är också helt absurd. Enligt artikeln hade mössen förutom autism även ångest, tvångssyndrom och social fobi. Utifrån vedertagna kliniska definitioner är det visserligen omöjligt att ha autism och social fobi samtidigt, men det är också oklart hur en mus kan ha ens en av dem. Det är hur som helst många diagnoser för en varelse vars hjärna är liten som en ärta. Om mössen verkligen har alla dessa diagnoser väcker det en hel del frågor.

Propinquas inlägg om autism och social fobi återger kriterierna för diagnosen. Det första kriteriet är att personen, eller musen i det här fallet, ska ha:

”En uttalad och bestående rädsla för en eller flera olika sociala situationer eller prestationssituationer som innebär exponering för okända människor eller risk för kritisk granskning av andra. Detta grundar sig i en rädsla för att bete sig på ett förödmjukande eller pinsamt sätt eller visa symptom på ångest.”

Som sagt, det är intressanta frågor som väcks. Vad är sociala situationer eller prestationssituationer för en mus? Enligt Wikipedia den populäraste musen för djurförsök den svarta C57-musen, som utmärker sig jämfört med andra möss genom att dricka alkohol frivilligt. Den löper även större risk att utveckla morfinberoende jämfört med andra möss. Det står också att de är ”good breeders” så jag antar att det betyder att de har mycket sex. Utifrån detta kan vi anta att sociala situationer för dessa möss involverar mycket alkohol och ibland droger, och det är förståeligt varför våra stackars autistiska och socialfobiska möss känner rädsla i dessa situationer. Som någon som känner stort obehag i sociala situationer som involverar alkohol kan jag verkligen sympatisera med de stackars mössen. Enligt Wikipedia ägnar sig dominanta hanar åt att rycka bort hår från underordnade möss. Det är sannolikt att de autistiska mössen, som inte lär vara dominanta, är rädda för att få en pinsam frisyr och därför undviker sociala situationer där dominanta hanar är inblandade.

Ett annat kriterium för social fobi är att det ska finnas en ”insikt om att rädslan är överdriven eller orimlig.” Ni kanske tror att människan är den enda djurart som är kapabel till sådan kritisk självreflektion. Då känner ni inte de autistiska mössen, vars enastående kognitiva förmågor tillåter dem att reflektera över sina egna rädslor, och nå insikt om att de är obefogade. ”Det är ingen fara, Musse Pigg är på gott humör idag och kommer inte utsätta mig för förödmjukande barbering, men jag får ändå sådan social ångest av att träffa honom,” tänker den stackars musen.

Den stackars musen får problem i vardagen och i yrkeslivet på grund av sin sociala fobi. Som tur är för just dessa möss är deras jobb just att vara labbmöss med social fobi, så här är deras handikapp en tillgång. Nu vet vi vad social fobi innebär för möss. Labbmössens sociala liv involverar mycket alkohol, droger, sex och ofrivillig frisering, och möss som inte är bekväma med detta får diagnosen social fobi. Nästa intressanta fråga är vad autism innebär för mössen. Och hur går utredningarna till? Autism är ju inte en diagnos som sätts hur som helst. Enligt diagnoskriterier för autism ska autisten ha ”varaktiga brister i förmågan till social kommunikation” vilket bland annat innebär:

”Bristande förmåga till social ömsesidighet […] t ex att personen avviker från det normalt förväntade i sitt sätt att närma sig andra och ger bristande gensvar i samtalet…”

Det är lätt att se hur mössen bedöms uppfylla kriterierna. Utredaren försöker tala med musen men märker att hen inte får något gensvar i samtalet vilket tolkas som ett tecken på autism. Det bristande gensvaret skulle också kunna förklaras med att patienten är en mus. Om utredarna är ovana vid att utreda möss kan det förklara varför de bedömer att många möss har autism. Många av diagnoskriterierna passar nämligen bättre in på möss än de gör på människor med autism.

Andra exempel på ”brister i förmågan till social kommunikation” innefattar ””alltifrån t ex bristande samstämmighet mellan verbal och icke-verbal kommunikation, till avvikelser i ögonkontakt och kroppsspråk eller bristande förståelse för och bruk av gester, till total frånvaro av ansiktsuttryck och icke-verbal kommunikation.” Återigen kan de observerade ”autistiska symptomen” mycket väl förklaras med att patienterna är möss.

För att uppfylla kriterierna för autism ska även två av följande kriterier för ”begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter”:

1. Stereotypa eller repetitiva motoriska rörelser, stereotypt eller repetitivt tal eller bruk av föremål.
2. Insisterar på att inget ska förändras i vardagen, oflexibel fixering vid rutiner eller ritualiserade mönster i verbala eller icke-verbala beteenden.
3. Starkt begränsade, fixerade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering (t ex starkt fäst vid eller upptagen av speciella föremål, överdrivet inskränkta eller ensidiga intressen

4. Hyper- eller hyporeaktiv vid sensorisk stimulering, eller säreget intresse för sensoriska aspekter av omgivningen  (t ex verkar vara okänslig för smärta/värme/kyla, reagerar starkt på specifika ljud eller ytstrukturer, vidrör eller luktar påfallande överdrivet på föremål, visuellt fascinerad av ljus eller rörelse).

Två av dessa kriterier ska alltså uppfyllas för de autistiska mössen. Det första kriteriet vore väldigt fascinerande, eftersom det skulle innebära att musen antingen har förmåga att tala eller att använda sig av föremål.Det andra kriteriet är också väldigt spännande, då det återigen förutsätter att musen har förmåga att insistera på att vissa rutiner ska följas.Det känns dock mer sannolikt att de är de två senare kriterierna som mössen faktiskt uppfyller. För (3) kan vi tänka oss att musen är överdrivet intresserad av exempelvis ost. Vid (4) tänker jag mig att mössen luktar överdrivet mycket på vissa föremål, till exempel ost. Enligt Wikipediaartikeln lider dessutom de flesta svarta C57-mössen av sensorisk överkänslighet, så det kriteriet är uppfyllt.

Autistiska möss läser serier i sängen och äter ost, i stället för att gå ut och socialisera som andra möss.

Nästa kriterium för autism är att symptomen ”måste ha förelegat under den tidiga utvecklingsperioden”, att ”symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden” samt att ”dessa störningar förklaras inte bättre med intellektuell funktionsnedsättning eller globalt försenad psykisk utveckling”. För att fastställa att symptomen ”förelegat under den tidiga utvecklingsperioden” är det vanligt med anhörigsamtal. I det här fallet utgörs de anhöriga av möss och det kan ju försvåra anhörigsamtalen, men å andra sidan är just dessa möss ”good breeders” vilket betyder att det finns många anhöriga att intervjua. Så jag antar att det är kvantitet framför kvalitet som gäller i det här fallet.

Hur går utredningar för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar till när man har att göra med möss? Det är en spännande tanke. Fast enligt artikeln i Illustrerad Vetenskap bestod mössens ”autism” av att de gjorde ”monotona upprepningar som till exempel att vidröra ansiktet med tassen eller att klia sina ögon upprepade gånger.” Det verkar som att mössen inte har autism ända. Att”vidröra ansiktet med tassen eller att klia sina ögon upprepade gånger” är inte ens i närheten av tillräckligt för att få en autismdiagnos. Om en inte är mus då. Illustrerad Vetenskap avslutar artikeln med att förklara att ”musens hjärna är inte identiska med människans”. Vad forskningen visar att denna jämförelse i vissa fall är till människans nackdel.