Den hemliga metoden för att bota symptom på social bestraffning av autister

Nättidningen Special Nest är en väldigt bra källa till representativt dåliga artiklar om autism. Igår publicerade de en artikel med titeln ”cancermedicin mot autismsymptom”. Jag är nu inte alls för att söka ”bota” autism, men lyckligtvis är det inte vad artikeln handlar om. De ”autismsymptom” som tas upp är ”ångest, tvång  och socialfobi” samt ”repetitivt beteende”. Forskare har genom djurförsök kommit fram till att sådana ”autismsymptom” kan bero på en gen, som kan vara avstängd hos ca en procent av autister. Och en viss cancermedicin kan aktivera den genen igen. Forskarna är mycket glada över denna upptäckt, som eventuellt kan göra en procent av autister mer sociala.

Jag har inget till övers för den forskningen, eller bota autism-vinkeln. Men social ångest suger och det är vanligt att autister har sådana problem. Det är inte ett symptom på autism, men sambandet är tydligt. Så det är viktigt att förstå orsakerna till detta, och var vi kan göra åt det.

Därför ska jag berätta det nu. Vill ni veta vad dessa ”autismsymptom” beror på och hur de kan botas? Läs vidare. Jag ska avslöja faktorer som är orsak till social ångest i betydligt mer än en procent av fallen. Dessa är stigmatisering och social bestraffning.

Det finns ett starkt samband mellan att utsättas för mobbing, trakasserier, stigmatisering osv. Sådant som de flesta autister råkar ut för. Autister blir bestraffade för vi är autister. Vi får lära oss att vi är värdelösa, och vad vi än utsätts för är vårt eget fel. Vi får tidigt veta att andra inte vill ha med oss att göra. Och vi lär oss detta: att andra människor är farliga. Människor vill skada oss. Sociala situationer är farliga, det får vi bekräftat gång på gång. Det är ingen inbillning, vi har många anledningar att undvika social interaktion.

För många av oss är det ni kallar ”social fobi” en överlevnadsstrategi.

Det ableistiska förtryck, som autister utsätts för under hela livet, leder till konsekvenser för individens psykiska och fysiska hälsa. Det är inget mysterium. Autister och neurotyper reagerar antagligen ungefär likadant på det. Social ångest, utbrändhet, posttraumatisk stress, depression och ätstörningar, är bara några av de ”autismsymptom” som uppstår på det sättet. När en ser det på det så blir det svårt att förstå varför autismprofessionella är så fixerade vid att autister ska bli mer sociala. Det är inte som att de önskar umgås med autister. De är antagligen samma människor som inte vill ha med oss att göra (annat än i sin yrkesroll, och då inte som kollegor). De är i högsta grad delaktiga till att skapa den situation, där autister tvingas till social isolering. De flesta av dem är faktiskt värre än genomsnittliga neurotyper att ha att göra med. De har gjort social bestraffning av autister till en karriär.

vlcsnap-2016-01-20-20h13m55s679.png

Så hur ska vi bota dessa symptom? Det bästa sättet är att arbeta förebyggande. Sluta behandla autister som skräp. Där har ni det. Syna era egna värderingar, fatta vilken skada ni gör, arbeta på att förändra er själva och samhället. Låter det svårt? Ja, ingen har sagt att det ska vara lätt men det är inte som att all denna forskning, som försöker förvandla ett socialt problem till individuell patologi, kommer någonstans.

Det är klart, för många av oss är det för sent att arbeta förebyggande. Många autister mår dåligt här och nu. Det finns inget botemedel, med det finns saker man kan göra här också. Att inte behandla autister som skräp är en bra början här också. Och mediciner är bra om de är bra. Men använd inte medicinsk behandling som en ursäkt för att hoppa över det första och viktigaste steget, att inte behandla oss som skräp.

Och om ni vill använda genteknik för att lösa problemet; vad sägs om att leta efter kandidatgener för abelism?

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Den hemliga metoden för att bota symptom på social bestraffning av autister

  1. SpaceMonkey skriver:

    Jag är egentligen en social person (vilket autister visst inte kan vara, har jag hört) och var väldigt social när jag var yngre. Dock på grund av all social skit som hänt (för det var alltid mitt fel att det blev som det blev) är jag inte social på det sättet längre, jag orkar inte ta den skiten som så ofta kommer. Och det gör mig sorgsen, att känna mig fjättrad vid det, det som egentligen har mer med andra människors ovilja att respektera att vissa människor inte fungerar som de gör att göra än någonting annat.

    Liked by 5 people

  2. Emelie skriver:

    Sitter med en ny utredning som säger hur viktigt det är att Fred kommer ut för att få möjlighet att socialisera sig. Fred har själv uttryckt att han inte har behov av andra kompisar än syskonen och elevassistenten. Han har också sagt efter utflykter ”De vuxna och barnen skrattar åt mig.” Och att andra människor vill skada, det har vi ju fått erfara på det mest smärtsamma viset: https://mammawifi.wordpress.com/2013/08/20/misslyckanden/

    Åter igen har ett av dina blogginlägg, kommit mig till hjälp för att hitta rätt argument. Tack.

    Liked by 3 people

    • Anarkoautism skriver:

      Det där är så typiskt. Även när det är sant kommer det ju inte magiskt att uppstå möjligheter att socialisera, bara för att en går ut. Om de menade allvar borde de fundera över hur de kan skapa möjligheter till givande social interaktion. I stället uppmanar de föräldrar att sätta sina barn i situationer som kan vara potentiellt skadliga

      Liked by 1 person

    • marîd skriver:

      Visst skrattar de åt en. Det vet jag med. Och sen nekar de till det, eller hur? Eller kommer med det där ”du missförstår” nu igen. ”Jag menade inte så, vad du överdriver!” Å, vad jag önskar att de nån gång kunde erkänna alla fel de själva gör… EN enda gång… kanske de inte själva skulle tycka det var så kul att ”socialisera” då…

      Liked by 3 people

  3. Jag vet inte hur många berättelser jag har tagit del av som innehåller element där autister får sina gränser överkörda. Omgivningen struntar i autisters gränser. Det är väldigt begripligt om det leder till olika former av ångest, i synnerhet i sociala situationer.

    Det märkliga (tycker jag) är att det verkar vara en upplevelse som delas av många, både ungdomar och vuxna, både personer som fick diagnos som barn och de som har förstått att de är autistiska i vuxen ålder. Det verkar som att vissa typer av gränser inte är värda att respektera i mångas ögon, oavsett om omgivningen får en förklaring till dem eller inte. Det verkar vara något som samhället behöver behandling för.

    Liked by 4 people

  4. Jag hade ingen diagnos men blev stämplad som ett blygt barn vilket naturligtvis inte var okej. Jag hamnade i sessioner med en speciallärare som försökte köra någon sorts KBT på mig (det var del i någon sorts studie) där jag skulle öva mig på att prata med klasskamraterna. För mig kändes det som att förnedra sig, för jag tyckte inte att jag var blyg utan bara realistisk. Varför skulle jag prata med folk som jag visste såg ner på mig och tyckte att jag var en tönt, och som jag ändå inte gillade? Som tur var hade jag möjlighet att avbryta deltagandet i studien.
    (Behöver jag nämna att det blev mycket lättare att prata med folk när jag började gymnasiet i en ny klass?)

    Liked by 2 people

  5. Ping: Intervjun som inte publicerades | anarkoautism

  6. propinqua skriver:

    Hittade en till artikel om den studien. http://illvet.se/medicin/cancermedicin-biter-pa-symptom-pa-autism
    Några invändningar mot studien
    1. Möss har inte social fobi.
    2. Möss har inte autism.
    3. Autister har inte social fobi. Skrev om det idag: https://propinqua.wordpress.com/2016/04/15/autism-och-social-fobi-ar-oforenliga-diagnoser/

    Alltså en 100 % värdelös studie.

    Liked by 1 person

  7. Ping: Autistiska möss, orimliga människor | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s