Ekonomisk politik, ojämlikhet och möjliga lösningar

log-8

Vänstern har numera en överdriven fixering vid skattehöjningar, som tycks vara ett resultat av att man okritiskt accepterar en borgerlig ekonomisk modell. Jag skrev nyligen om hur Vänsterpartiet tycks köpa arbetslinjelogik, då de tar för givet att att endast den som är arbetsför kan hoppas undvika fattigdom. En hade annars kunnat hoppas på lite mer från ett uttalat socialistiskt parti. Något annat som visar hur vänstern inte verkar vilja tänka utanför en borgerlig logik, är hur de accepterar föreställningen om att nedskärningar i välfärden är en oundviklig följd av alliansens skattesänkningar.

Vänstern och högern är helt överens på den här punkten. Det finns inte pengar i statskassan och därför är det tyvärr nödvändigt att hålla välfärden underfinansierad. För att åtgärda detta problem måste vi höja skatterna (även här instämmer högern, förutom att de prioriterar skattesänkningar framför välfärd). Detta bortser helt ifrån att skattefinansiering är en myt, staten kan skapa pengar. Beskattning har andra funktioner men det har inget att göra med statens förmåga att finansiera några utgifter. Att staten gör av med mer pengar än den får in är inte ett problem, det betyder bara att staten på det stora hela ger oss mer pengar än de tar ifrån oss.

Nu finns det goda skäl att höja skatten. Inte vilken skatt som helst, så klart. Vårt skattesystem är väldigt regressivt, så finns gott om skatter som vi inte borde höja. Å andra sidan finns det gott om människor som har alldeles mycket pengar än vad de har någon rätt till. Att ta ifrån dem deras oanständiga förmögenheter med de mest drakoniska skatter vore inget annat än en välgärning. Det är ett sätt att göra något åt den groteska ekonomiska ojämlikhet som kännetecknar vårt samhälle. Problemet är att Vänsterpartiet i sin strävan efter att uppnå detta i sig goda ändamål, använder sig av nyliberala argument om att staten inte får spendera pengar innan den tagit in pengarna i skatt.

Dessutom är skattesystemet långt ifrån den viktigaste faktorn, som avgör fördelningen av resurser i ett land. Vårt samhälle är fullt av mekanismer som koncentrerar resurserna hos ett rikt fåtal. Hela det ekonomiska systemet är konstruerat för att gynna vissa grupper på bekostnad av andra. Skattesystemet är bara en liten del. USA har ett mer progressivt skattesystem än Sverige, men ojämlikheten är ändå betydligt större i det landet. Anledningen är att det finns så mycket annat som spelar in. Beskattning är bara en liten del av sammanhanget.

Så varför är vänsterns så fäst vid att förespråka just skattehöjningar? Och varför talar de inte mer om andra förändringar, som skulle reducera ojämlikhet? En förklaring som man kan höra ibland, är att andra förändringar vore så fasligt radikala, att de är omöjliga att åstadkomma utan att förändra hela systemet. Men det är inte sant. Det finns mycket vi skulle kunna göra, utan att det förutsätter en total samhällsomvandling.

Tillåt staten att spendera mer pengar. Som jag förklarar i det inledande stycket finns det ingen anledning för staten att ha intäkter som matchar utgifterna. Ett underskott hos staten innebär ett överskott hos medborgarna. ”Ordning och reda i statens finanser” är bara en ursäkt för att hålla välfärden kroniskt underfinansierad. Detta förslag är inte det minsta radikalt, utan skulle bara innebära en återgång till det historiska normalläget. Det är den nuvarande situationen, med kroniska överskott, som är extrem.

Avskaffa rätten för privata banker att skapa pengar. Idag har vi ett system där våra mycket av våra pengar skapas av privata banker. Detta system är lönsamt för bankerna och de allra rikaste, men katastrofalt för resten av oss. Det nuvarande systemet bidrar till ojämlikhet, då bankerna profiterar på att hushållen försätts i skuld. Att flytta rätten att skapa pengar från privata banker till någon offentlig institution, skulle reducera de ojämlikheterna. Skuldsättningen skulle minska och det skulle finnas mer pengar till samhällsnyttiga ändamål, när lönsamhet inte längre prioriteras. En penningpolitisk reform av det slaget är under utredning på nationell politisk nivå på Island, och i några andra länder. Det finns ingen anledning till varför vi inte ska kunna ha en sådan diskussion också i Sverige.

Skuldavskrivningar. Fakta: hushållens skulder är rekordhöga, och hög skuldsättning är ett problem både för individer och för samhällsekonomin. Den enklaste lösningen är att låta avskriva folkens skulder. Vi kan låta Riksbanken betala av dem. Problem löst. Sen måste vi så klart reglera banksektorn, så att de inte kan skapa en ny skuldbubbla hur som helst. Det effektivaste sättet att åtgärda det problemet beskrivs i föregående punkt.

Återreglera kapitalmarknaderna. I hela västvärlden har ekonomiska klyftor kraftigt förvärrats tack vare avregleringar av kapitalmarknaderna. ”Fri rörlighet för kapital”, som det så fint heter, ger större möjlighet för kapitalägarna att lägga ner inhemsk produktion och även flytta pengar utomlands för att undvika beskattning. Hotet att flytta produktionen utomlands kan också användas för att vinna fördelar på hemmaplan. Hotet om kapitalflykt kan användas för att protestera mot politiska beslut, som missgynnar kapitalet. Nu är antagligen faran med detta hot inte alls så stort som det ofta framställs. I själva verket handlar det till stor del om att politiker skyller ifrån sig på detta ”hot”, när de fattar impopulära beslut. Men att reglera kapitalets rörlighet skulle minska både det verkliga hotet, och politikernas möjlighet att skylla ifrån sig på det.

Medborgarlön. Ge pengar till folket, utan all kostsam byråkrati som finns i nuvarande socialförsäkringssystem. I Sverige betraktas medborgarlön i allmänhet som oseriöst flum, men i andra delar tas idén på större världen. Finland har nu beslutat att införa medborgarlön på prov. Nivån är ganska låg, men det visar att medborgarlön inte är en flummig utopi utan fullt genomförbart i ett land som ligger nära Sverige. Och Finland är fullständig medlem i EMU, så deras möjligheter är mer begränsade än våra.

Offentlig jobbgaranti. Jag är inte mycket för att försöka tvinga människor att arbeta. Men alla som vill borde ha möjlighet att jobba. Det är för övrigt en mänsklig rättighet enligt de där FN-konventionerna som ingen bryr sig om. Och att människor tvingas till arbetslöshet är ett stort problem, inte minst i vårt samhälle där arbete ju anses vare en väldigt viktig grej. Så lösningen är enkel. Staten borde ha skyldighet att erbjuda jobb med rimliga villkor och rimlig lön, till alla som vill ha ett sådant arbete. Näringslivet skulle inte längre kunna använda arbetslösheten som förevändning för att försämra löner och villkor. De skulle tvärtom bli tvungna att erbjuda högre löner och bättre villkor, för att konkurrera om arbetskraften.

Reformera patentväsendet. Gör patent mindre generösa eller bara avskaffa dem. Patent är statligt garanterade privilegium för företag att sätta monopolpriser. De är en mekanism som omfördelar pengar uppåt. Och även om de mest förödande konsekvenserna av patentsystemet drabbar fattiga länder, så har de skadliga effekter även här. Förutom att de bidrar till ojämlikhet generellt, så låter de läkemedelsföretag ta ut hutlösa priser för mediciner. Och det skadar sjuka människor, som ofta inte har så mycket pengar (i synnerhet när medicinerna inte ingår i högkostnadsskyddet, vilket de inte alltid gör).

Detta är några möjliga åtgärder, som skulle motverka ekonomisk ojämlikhet, och som skulle ha positiva effekter för människor, som skattehöjningar inte skulle ha. Att höja skatterna motverkar ojämlikhet genom att ta pengar från de rika, men antagligen inte mycket mer än så. Andra ändringar av det ekonomiska systemet skulle däremot ha direkta positiva effekter för människor, samtidigt som de också bidrar till en jämnare fördelning av ekonomiska resurser. Självklart finns det mycket annat som spelar in. Privatiseringar, vinster i välfärden, arbetstidsförkortning och reglering av hyror för lägenheter är några exempel på sådana frågor, som redan diskuteras på allvar. Och det finns mycket annat.

Det jag hoppas att detta inlägg ska tydliggöra, är att det är många saker som spelar in på fördelningen av resurser i samhället. Och att det vore synd att begränsa oss till att diskutera skattehöjningar.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Politisk ekonomi och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ekonomisk politik, ojämlikhet och möjliga lösningar

  1. carlgylling skriver:

    Bra att du tar upp detta med skatter. Med en pappa som är egenföretagare i ett arbetaryrke och som drömmer mardrömmar (!) om skatteverket, så kan jag inte stämma in i skattehöjningarnas lovsång, trots att jag ser mig själv som vänster. En tanke som jag har är att företag ska beskattas på samma sätt som privatpersoner, dvs. att de rikaste företagen ska betala en högre andel i skatt istället för att alla företag behandlas som om de vore lika stora/rika. Det skulle göra det lättare för småföretagare att försörja sig, vilket skulle leda till fler små företag (som överlever). En småföretagare företagar för att försörja sig själv på att göra något hen är bra på och gillar, men de stora globala företagen existerar inte för att försörja människor, utan för att dra in vinst till företagen, och de avskedar heller än anställer om de kan. Så det går inte att förlita sig på att *de* ska göra något åt arbetslösheten, vilket det känns som att man gör idag. Alternativet är en lag som tvingar företag att anställa ett visst antal personer beroende på hur mycket vinst de gör; då kan de inte heller sparka folk och stressa ihjäl de som är kvar för att hålla lönekostnader nere. Dessa anställda ska i så fall ha skälig lön även om det inte finns några arbetsuppgifter till dem.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Jag tänker spontant att det rättvisaste vore att beskatta all inkomst lika, oavsett om det är lön eller inkomst från kapital. Och beskattningen borde vara väldigt progressiv. Så det blir samma för arbetare och företagare, den som tjänar mycket pengar får betala mycket. Enkelt och begripligt, men skulle missgynna de väldigt rika.
      Håller med om att det är orimligt att förvänta sig att företag ska lösa problem med arbetslöshet. Är därför jag tycker att staten så att säga borde göra sig av med mellanhänderna och själva ordna arbete till alla som behöver. Så kan privata företag anställa folk om de vill (och om någon vill arbeta för dem) men vi kan inte ha ett system där vi är beroende av att företagen måste anställa folk.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s