Varför är Vänsterpartiet okej med att funkisar utan arbetsförmåga döms till fattigdom?

Min partner visade för mig den här debattartikeln, av Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson. Huvudbudskapet är något som jag tror att vi alla (jag gör vissa antaganden om min läsarkrets här) kan ställa upp på: det är dåligt att sänka lönerna för de som tjänar minst. Debattartikelns rubrik är ”sänkta löner drabbar lågavlönade kvinnor”, vilket säger något om hur skev debatten är här i landet. Att detta alls är upp till diskussion är ju intressant på sitt sätt. Men den övertydliga rubriken kan vi inte lasta Andersson eller Vänsterpartiet för, det är ju tidningarna som av någon outgrundlig anledning insisterar på att sätta sina egna rubriker, trots att de är så kassa på det.

Vad jag däremot lastar Vänsterpartiet och deras företrädare för, är att de i denna debatt-artikel dömer personer som saknar arbetsförmåga till ett liv i fattigdom (jag lastar dem även för att de skriver upp på myten om den sinande statskassan, men det kan jag klaga mer på en annan gång). Vi lever ju redan i ett samhälle där funkisar och sjuka döms till fattigdom, för brottet att sakna arbetsförmåga. Men vad Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson här säger, är att det inte går att undvika att människor hamnar i fattigdom, om de inte kan arbeta.

Följande resonemang förekommer i debattinlägget:

Sänkta löner ger lägre pensioner. Redan i dag har många kvinnor svårt att leva på sin pension. Om vi sänker lönerna för dagens undersköterskor, städerskor och kallskänkor blir framtidens pensionärer än fattigare. Vill vi förhindra att kvinnor som slitit hela sitt liv ska belönas med ett liv som fattigpensionärer behöver vi höja undersköterskornas löner, inte sänka dem.

Ulla Andersson förespråkar höjda löner för undersköterskor med argumentet att höjda löner är en nödvändig förutsättning för att inte döma en grupp till ett liv som fattig-pensionärer. Med andra ord, människor som inte har tillräckligt höga löner måste dömas till ett liv som fattigpensionärer. Med andra ord, det är omöjligt att förhindra att människor som saknar arbetsförmåga ska tvingas till ett liv som fattigpensionärer.

Nu är det ju sant att med det system vi har idag, innebär lägre lön också lägre pension. Och visst är det ett argument för att inte sänka lönerna. Men vad som sägs här är inte ”vi har ett uselt pensionssystem just nu och med det i åtanke är det viktigt att höja lönerna” utan ”den som inte har en tillräckligt hög lön måste bli fattigpensionär, punkt”.

Detta är inte sant. Det är helt sant i det system vi har idag, där pensioner är knutna till löner. Och visst vill vi inte ha ett samhälle där ”kvinnor som slitit hela sitt liv belönas med ett liv som fattigpensionärer”. Jag vill gå ännu längre säga att ingen ska belönas med ett liv som fattigpensionärer. Faktum är att jag, med risk för att vara lite väl radikal, skulle vilja påstå att ingen ska behöva slita hela sitt liv. Men om vi vill hindra att kvinnor (med flera) som sliter hela sitt liv ska bli fattigpensionärer finns det faktiskt bara en sak att göra:

Låt ingen bli fattigpensionär.

Det har egentligen ingenting med undersköterskors löner att göra. Inga andra yrkesgruppers löner heller. Så länge vi har ett system som tillåter att människor blir fattigpensionärer kommer det ödet drabba även kvinnor som slitit hårt hela sitt liv. Det kommer drabba kvinnor som slitit hårt i jobbet som undersköterska. Det kommer drabba kvinnor (och andra) som slitit hårt i andra yrken. Det kommer drabba kvinnor (och andra) som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom inte kunnat arbeta, men bara slitit hårt med att överleva.

Jag är helt för att höja lönen för underbetalda yrkesgrupper. Men när Andersson säger att om vi måste höja undersköterskors löner om vi inte vill att de ska leva som fattigpensionärer, så säger hon samtidigt att de som inte kan arbeta och få en hög lön är dömda till ett liv som fattigpensionärer. Det är alltså där vi har Vänsterpartiet, riksdagens rödaste och mest anständiga parti: ”kan du inte jobba får du räkna med att leva i fattigdom, sorry men så är det bara, det går inte att göra något åt”.

Det döljer sig (om det nu kan sägas vara dolt) ett tydligt arbetslinjeperspektiv bakom detta. Alla ska kunna arbeta, och den som inte kan arbeta blir fattig och så är det med det. Vill du inte bli fattig ska du vara arbetsför. Vänstern ser (med rätta) problem med att arbetande kvinnor döms till ett liv i fattigdom. Men att funktionsnedsatta och sjuka kvinnor döms till ett liv i fattigdom är okej. Såvida inte de har arbetat innan, då är det dåligt. Men det är inte alltid som de verkar ha särskilt mycket emot att människor blir fattiga i sig. Rättigheter är till för ”de som arbetar eller har arbetat”, som en viss omysig snubbe sade.

Jag är besviken på Vänsterpartiet. De är det enda partiet i riksdagen som inte är höger numera. De är de enda socialisterna. De är det enda riksdagspartiet jag har viss respekt för. De är de enda politikerna som har ett uns av anständighet. Så hur kommer det sig att inte ens de kan ta ställning mot att döma funkisar till fattigdom?

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Funkispolitik, Politisk ekonomi och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Varför är Vänsterpartiet okej med att funkisar utan arbetsförmåga döms till fattigdom?

  1. Tycker vänsterpartiet drar åt högern, precis som alla andra partier följer efter när de mest radikala åt högern flyttar sig ännu mera. Då sitter de sk socialisterna och svettas, de vill ju för allt i världen inte bli sedda som kommunister så de flyter med åt högern. De är hycklare de där. Men värst är ändå liberalerna, som vänder kappan efter vinden och åsikt efter vad som är bäst just i stunden.
    Det är hemskt att en måste ha arbetat för att ens räknas med i procenten, och om en då inte kan av flertalet orsaker är det förnedrande. Men samhället är ju så i stort så jag är inte förvånad.
    Blir ilsken när jag läser sådant här, när sk socialister som ändå inte vill ändra ett dyft i samhället egentligen, gör såhär. Kommer med uttalanden som ändå inte kommer hålla och där personer exkluderas och inte räknas in.
    Jag förväntar mig inte att det kommer vända direkt, även om jag förespråkar radikala (i vissas ögon) men nödvändiga ändringar i grund och botten av vårat samhällssystem. Jag har sett alltför väl att människor är väldigt giriga och i den mängd som narcissister formas bådar inte gott alls för framtidens varelser som befolkar jorden. (Jag vet inte riktigt vad jag pratar om)

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Ja det är synd att även vänstern dras med. Accepterar dominerande ideologier och försöker åstadkomma förändring endast inom de ramar som högern satt upp. Jag är inte kritisk egentligen mot att de försöker åstadkomma små förändringar, men jag önskar att de var öppna med vad de gjorde. Om de sa ”systemet är dåligt på flera sätt men just nu kan vi tyvärr inte göra mycket mer än åstadkomma små förändringar och förhindra att saker blir ännu värre.” Det kan jag respektera. Att vara realistisk för vad man kan åstadkomma vid ett givet tillfälle är ju bra. Men då måste man föra en diskussion om hur systemet borde förändras i grunden, och försöka skapa opinion för att på sikt kunna åstadkomma de förändringarna. Försöka visa att något annat är möjligt, och vilka hinder som måste övervinnas innan det kan bli verklighet..

      Liked by 1 person

      • Ja, om de vore ärliga skulle det bli enklare att se vart de står i förhållande till de andra partierna. Det har de ju också svårt för, vänsterpartiet, att föra en diskussion om hur landet kan bli bättre i grunden och inte bara skrapa på ytan. Att också bevisa att något annat är möjligt kan bli en svår uppgift, då de förändringar de säger träder i kraft inte händer så mycket med och folk blir bara missnöjda med det. Indirekt, genom att de förändringarna de gör inte blir bra och på andra sätt möter hinder de inte kan hantera, bevisar de bara folks misstankar om att sånt där inte fungerar och drar dem alltmer åt det ”säkra hållet”, högern.

        Gilla

        • Och de förändringar som faktiskt blir någonting av, som faktiskt förändrar någonting, om än endast på ytan, blir det inte lika stor uppståndelse av som när någonting misslyckas. Jag tycker mig se de dragen överallt hos människor, det är roligare att håna andras misslyckanden än att se det bra. En tror att en mår bättre genom att vältra sig i andras misslyckanden, när det är tvärt om.

          Gilla

  2. Ping: Ekonomisk politik, ojämlikhet och möjliga lösningar | anarkoautism

  3. Ping: Basinkomst | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s