Kan ljudkänslighet vara en fas?

En läsare som är förälder till ett autistiskt barn ställde en fråga till mig via mail. Frågan handlade om ljudkänslighet. Jag skrev ett ganska utförligt svar och frågeställaren föreslog att jag publicerar både frågan och svaret här på bloggen, så fler kan ha nytta av det. Så det som följer är den frågan med mitt svar.

En fråga, har du alltid varit ljudkänslig eller kom det vid en viss ålder? De professionella spekulerar om Fred, att eftersom han inte var speciellt ljudkänslig innan han blev tio, så kanske det blir bättre när han blir äldre, att det är en fas.

Jag har alltid varit ljudkänslig, så länge jag kan minnas. Hur det påverkar mig har dock ändrats med åren. Som barn förstod jag ju inte riktigt själv vad problemet var, eftersom jag inte visste att det var annorlunda för mig jämfört med andra. Jag har minnen av när jag gick på dagis, hur skönt jag tyckte att det var vissa dagar, när jag var kvar efter att de flesta gått hem. Jag förstod dock inte varför, men nu vet jag att varför jag mådde mycket bättre då.
Även om jag nog alltid varit ljudkänslig, så blev problemen med svårhanterliga när jag blev äldre. När jag var liten kunde jag ju bara följa med strömmen och om jag var ute så följde jag efter en vuxen som fattade alla beslut. Men att plugga och behöva göra mer själv och så, det gör det svårare. Jag vet inte om min ljudkänslighet i sig blivit värre med åren, men jag har i alla fall blivit mer medveten om det.
Hur som helst, jag har aldrig hört talas om att ljudkänslighet kan försvinna. Jag vågar inte säga att den inte gör det, men det är nog säkrast att utgå ifrån att det inte gör det. Det är bäst att utgå ifrån att det är livslångt (om det visar sig att det kan gå över så är det ju bara bra). Kan det vara så att han var ljudkänslig tidigare också, men att problemen blivit tydligare för att situationen ändrats?
Min egen erfarenhet är att ljudkänslighet blir mycket svårare att hantera när jag mår dåligt och är stressad. När jag mår bättre överlag, och när jag inte bombarderas av intryck hela tiden, så har jag lättare att hantera när det blir jobbigt. När jag bodde i en studentlägenhet, och mina grannar festade och väsnades hela tiden, så mådde jag också fruktansvärt av det hela tiden. När jag var så överbelastad blev varje ljud plågsamt. Jag mins att jag inte stod ut med ljudet av regn, medan jag annars brukar tycka att ljudet av regn är trevligt. Så det visar vilken stor skillnad det kan vara för mig, trots att jag alltid är extremt ljudkänslig jämfört med de flesta andra.
Det blev bättre när jag flyttade från den hemska studentbostaden. Det varierar fortfarande i intensitet, från dag till dag. Det blir värre när jag utsätts för mycket ljud och andra påfrestningar, och det blir värre när jag är stressad och mår dåligt. Jag är alltid ljudkänslig, men besvären ändras i intensitet. När det är illa finns det inga ljud som inte är jobbiga, när det är bättre så funkar det, så länge jag inte utsätts för något som går över min smärtgräns.
Se även följande inlägg:
Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kan ljudkänslighet vara en fas?

  1. Ping: Kan ljudkänslighet vara en fas? | Triss i autistiskt syndrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s