”Ställer jag för låga krav?” Vanliga frågor hos anhöriga till autistiska barn

Jag hade en diskussion med en förälder till ett autistiskt barn. Denna förälder var orolig för att hen ställde för låga krav på sitt barn. Detta är en vanlig oro bland föräldrar. ”Gör jag det för lätt för mitt barn?”, ”Anpassar jag mig för mycket?”, ”Är livet för lätt?”, ”Ställer jag för låga krav?”,”Kommer mitt barn uppnå vuxen ålder utan att utveckla någon form av allvarlig psykisk ohälsa?” Det är en återkommande frågeställning. De korta svaren är ”nej”, ”nej”, ”nej” och ”antagligen inte ”.

I mitt inlägg med råd till föräldrar skrev jag att autister anpassar sig till döds. Personer runtomkring tror ofta att de anpassar sig jättemycket, och att autisten inte möter några krav alls. Men det är en optisk villa. Det ser så ut eftersom utgångsläget är att autister anpassar sig till 100 procent. Så om omgivningen anpassar sig till 10 procent anses detta vara en stor uppoffring. När omgivningen anpassar sig till 20 procent verkar det som de gör alldeles för mycket, och man oroar sig för att autisten ska få det alldeles för lätt. Vid 30 procent är läget extremt, och det verkar som att autisten blir curlad och får tillvaron anpassad efter sig precis hela tiden och alltid får som hen vill. Men även i denna situation, där omgivningen tycks vara autisten till lags på alla sätt, är det fortfarande autisten som gör 70% av jobbet. Autisten vet också att oavsett hur mycket hen anstränger sig, hur mycket hen än anpassar sig, så kommer ingen tycka att hen gör för mycket.

Föräldrar talar ibland om att det är viktigt att ”balansera”. Att inte ställa för höga men inte för låga krav. ”Balans” uppnås när barnet pressas precis till gränsen för vad det klarar av. Om barnet bryter samman helt och hållet är kraven för höga. Om barnet har några som helst marginaler, om det vore möjligt att pressa barnet lite hårdare, då är kraven för låga. Det finns med andra ord ingen balans i det alls. Att pressas till bristningsgränsen är inte nyttigt för någon. Marginaler är bra!

Det finns med andra ord ingen risk att ni anpassar er för mycket, eller ställer för låga krav. Men för den som ändå känner sig osäker har jag satt ihop följande snabbguide med frågor och svar.

Fråga: Anpassar jag mig för mycket efter barnet?

Svar: Nej. Omgivningen anpassar sig för lite.

Fråga: Borde jag ställa högre krav?

Svar: Nej. Barnet möter redan krav som är för höga. Lägre krav är bättre.

Fråga: Låter jag mitt barn vila upp sig för mycket?

Svar: Nej. Att växa upp som autist kräver mycket energi. Vila och återhämtning är viktigt.

Fråga: Finns det inte risk då att jag gör det för lätt för barnet?

Svar: Nej. Livet som autist är svårt nog som det är. Gör det inte svårare än det behöver vara.

Fråga: Men är det inte viktigt att Träna Inför Vuxenlivet, så att barnet kan leva självständigt då?

Svar: Nej. Det viktiga är att överleva inför vuxenlivet. Chanserna att leva ett självständigt liv maximeras om barnet når vuxen ålder utan att utveckla depression, posttraumatisk stress eller annan psykisk ohälsa.

Så nu vet ni. Om ni har några andra frågor på temat så kan ni ställa dem i kommentarsfältet, så svarar jag nej på dem också.

Relaterade inlägg:

Råd till föräldrar som lever med barn som lever med autism.

Att leva i någon annans värld

Funktionshinder är ett socialt fenomen

Att kräva tacksamhet

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till ”Ställer jag för låga krav?” Vanliga frågor hos anhöriga till autistiska barn

  1. Emelie skriver:

    Hoppas du har massor av läsare här på bloggen. Jag är övertygad om att du gör skillnad med ditt skrivande.

    Liked by 1 person

  2. Ping: Empatistörning | anarkoautism

  3. tantlyckra skriver:

    Detta var det bästa jag har läst någonsin! Och så oerhört viktigt!

    Slutdelen älskade jag:

    ”Fråga: Men är det inte viktigt att Träna Inför Vuxenlivet, så att barnet kan leva självständigt då?

    Svar: Nej. Det viktiga är att överleva inför vuxenlivet. Chanserna att leva ett självständigt liv maximeras om barnet når vuxen ålder utan att utveckla depression, posttraumatisk stress eller annan psykisk ohälsa.”

    Just detta (och även resterande text du skrev) har samhället så oerhört svårt att få in i sitt huvud!

    Liked by 1 person

  4. Ping: Alternativa budord från någon som inte är en Duktig Flicka och inte tycker att någon annan behöver vara det heller | anarkoautism

  5. Ping: Anarkoautism Besvarar Frågor och Kommentarer från Sökmotorer | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s