En önskelista som är bättre

På Twitter har det delats en bild signerad ”elevens rätt”, som beskrivs som en ”önskelista från mitt barn”. Det är uppenbart att listan inte är skriven av ett barn på riktigt. Så här ser bilden ut:

önskelistan

Syntolkning: texten på bilden lyder,

”Önskelista: någon som förstår,  någon som tror på mig, någon som kan lära mig, någon som lyssnar, någon som hjälper när jag gör fel, någon som ser vad jag behöver.” Under listan står det ”Mitt barn #er elev”. Därefter följer en lista på olika funktionsnedsättningar och diagnoser, inklusive ”särskild begåvning” och  ”övriga orginaliteter”. All text ramas in av åtta närbilder på barn, fyra på varje sida.

Det första jag tänker på är att detta hypotetiska barn har väldigt låga krav. Barnet önskar att någon lyssnade, förstod osv. Det är inte ens ett krav, det är bara ett önskemål! Om det är ett lågt krav så är det en väldigt fjuttig önskning. Eftersom listan är signerad ”mitt barn” tolkar jag det som att det är föräldrar till funktionshindrade barn som skrivit listan. I så fall kan jag bara säga, ta er samman föräldrar. Tycker ni verkligen att era barn ska nöja sig med så lite? Är det allt era barn har rätt till? ”Om det inte är för mycket besvär skulle det göra mig jätteglad om jag hade någon som inte behandlade mig illa?” Detta duger inte. Ska ni skriva önskningar åt era barn kan ni inte sluta halvvägs.

Att önska att någon förstod duger inte, att inte bli missförstådd hela tiden vore bättre. Någon som tror på mig räcker inte, att folk slutar misstro mig vore bättre. Någon som kan ”lära mig” är inte vad jag behöver, någon som låter mig bestämma vad jag behöver lära mig och inte vore bättre. Någon som lyssnar är för lite, att inte ständigt bli ignorerad vore bättre. Någon som ”hjälper mig när jag gör fel” är inte bra, att slippa skuldbeläggas för att ni tycker att jag är fel vore bättre. Någon som ser var jag behöver är inte tillräckligt, att få det jag behöver vore bättre. Att ha någon som behandlar en som människa är bra men ett samhälle där min mänsklighet och mina rättigheter inte ifrågasätts, det vore mycket bättre. Att önska är bra men ställa krav är bättre. Och den här önskelistan är inte bra alls, men jag har gjort en som är bättre:

Önskelista

Från ett hypotetiskt barn med autism eller annan NPF

Jag önskar att ni:

  • slutar säga att det är fel på mig för att jag fungerar annorlunda
  • var lite flexibla och inte krävde att jag alltid ska sätta er bekvämlighet framför mina behov
  • prioriterade mitt mående framför min förmåga att göra samma saker som alla andra
  • inte tvingade mig att vistas i miljöer som är plågsamma för mig
  • slutade tvinga mig till saker jag mår dåligt av
  • inte konstant ignorerar mina behov för att sedan kalla det för ”problembeteende” när jag säger ifrån
  • hjälpte mig att må så bra som möjligt, i stället för att försöka göra mig så normal som möjligt
  • inte ser min existens som en tragedi

Från före detta barn och elev med autism som försöker tänka på vad autistiska barn behöver, men som inte tänker påstå att det jag skriver faktiskt kommer från ett autistiskt barn eftersom det vore lögn när jag själv skrivit alltihop.

Detta är min önskelista å era barns vägnar. Och för vuxna autister och andra icke-neurotyper. Och för alla som berörs. Och det är mer än bara önskningar. För inget av detta är något ni har rätt att säga nej till. Jag vet att ni kommer att göra det, och därför önskar jag att ni inte gjorde det. Men det gör ni för att ni har makt, inte för att ni har rätt.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till En önskelista som är bättre

  1. Cilla Lundström skriver:

    Hej! Tack för kommentar. Vi följer din blogg med stort intresse och delar ofta oss emellan det du skriver. Så också denna gång!

    Testa din idé! Prova att göra en julhälsning som bygger på krav som uttrycks med ”inte” och ”sluta”.

    För oss är det självklart att till julen önskar man och när man önskar berättar man vad man vill ha och behöver. Och att t ex någon på skolan förstår en betyder att man inte blir missförstådd, liksom att när man önskar att någon kan lära en något innebär det att skolan/läraren är flexibel mm.

    Allt blir inte tydligare för att det uttrycks som krav, eller med inten.

    I övrigt är vår julhälsning ett av många sätt vi uttrycker oss på.. Och vi vet att du har många uttryckssätt också.

    Ha en skön jul och fortsätt att skriva! 🙂

    Cilla
    för Elevens rätt
    https://www.facebook.com/elevensratt/

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Förtydligande: jag menar egentligen inte att det är fel att uttrycka önskningar. Jag har många önskningar. Tyckte bara det såg så sorgligt ut när önskningarna dessutom var så väldigt blygsamma. Var det jag ville förmedla. Menade alltså egentligen inte att jag har något emot önskelistor som så, fast jag förstår om det jag skrev tolkades så, Men om jag verkligen var anti önskelister skulle jag inte ha skrivit en egen.

      Gilla

  2. Cilla Lundström skriver:

    Vi läser in olika i önskningarna. Vi som varje dag jobbar för att påverka skolan och dess beslutsfattare vet att det är långt till att barn som sticker ut blir förstådda. Eller ens kan bli förstådda. Bara för den önskningen krävs rätt stora förändringar i t ex lärarutbildning, vidareutbildningar, skollagarbete, skolorganisation, uppföljning och beslut från huvudmän mm.

    Idag är skolan så kortsiktigt slimmad att det är svårt för den att utvecklas – en lärare borta på fortbildning eller lagarbetesmöte så är det inte ovanligt att två klasser slås samman. Och huvudmännen fattar beslut om stödformer utan att ens veta hur många elever som fått de stöd som de ska dra bort. Detta leder till en okunskap och en kultur i skolan som tvingar verksamheten att kräva att eleverna ska förstå och anapassa sig istället för tvärtom – att skolan anpassar sig till de elever de har. Till exempel.

    Varje önskan som barnen uttrycker här, kräver i princip samma stora och revolutionerande förändringar som du ger uttryck för i andra inlägg på din blogg.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Om tanken är att det faktiskt är en lista som någon (med inflytande över skolan antar jag) ska läsa och tänka, ”okej det här ordnar vi”, och sen fixar fram det som står, då blir det ju annorlunda. Om det är tänkt som pragmatiska förslag, snarare än ”vid en fallande stjärna-önskningar”, kan jag absolut köpa att de är så pass blygsamma. Jag tycker att det känns som att de är för generella för att vara särskilt användbara på det sättet, men jag har aldrig arbetat med skola så vad vet jag. Så då kanske det är bra, och mina mer utopiska önskningar får ses som kompletterande eller nåt. Men även om en inte vill ändra på ambitionsnivån så tycker jag nog att åtminstone den punkten som handlar om att ”hjälpa mig när jag gör fel” borde ändras. För det antyder liksom att vi ska ta för givet att barnet gör fel, när det just är något som bör ifrågasättas.

      Liked by 1 person

  3. Kristina skriver:

    Orginal-önskelistan kanske är bra om det fyller sitt syfte, men jag har svårt att se att den är konkret nog för att jobba efter? Som läsare förstår jag inte vad man vill göra för insatser?

    Anarkoautism – din lista är träffsäker när det gäller att vara konkret kring autisters behov och pekar i riktning mot åtgärder som jag som läsare lätt kan lista ut vilka de skulle kunna vara, i just skolsammanhang.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Detta är precis min tanke. Om listan är något som någon ska arbeta efter så är den alldeles för vag, men om det handlar om att visa på mål som man borde sträva efter för att funkisbarn ska må bra.

      Gilla

  4. Kristina skriver:

    Ibland måste kanske autister vara eller egentligen ses som radikala (fast vi inte tycker att vi är det)? Tråkigt att det måste vara så i så fall… Påminner mig om detta:
    http://timetolisten.blogspot.se/2015/10/activism-overton-window-youre-welcome.html

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Ja själv har jag inget emot att vara radikal, men i ett samhälle där det ses som en närmast extremistisk handling att inte hata sig själv som autist blir en viss radikalitet närmast en fråga om överlevnad. Oavsett hur en förhåller sig till andra frågor

      Gilla

      • Kristina skriver:

        Ja, för mig känns det ovant, som att jag har blivit radikal över en natt bara genom att stå still och ha kvar samma värderingar – bara för att jag hittat en grupptillhörighet.

        Fast samtidigt har jag fått ett tydligare mål att fokusera på. Nästa generation (och mitt barn) ska få det bättre än min generation. När man ser på hur skolan idag är så finns mycket att göra.

        Gilla

  5. Ping: “…inte ser min existens som en tragedi” | läst och lyssnat

  6. Mamma WiFi skriver:

    Känner mig osäker på upphovsrättslagarna och undrar om du är ok med mitt blogginlägg, där jag har publicerat din önskelista. https://mammawifilastochlyssnat.wordpress.com/2017/01/26/inte-ser-min-existens-som-en-tragedi/

    Gilla

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s