Liberalismen är materialistisk

När en vänsterperson vill attackera en annan är ett vanligt tillvägagångssätt att anklaga motståndaren liberalism, eller för något annat som antas vara detsamma som liberalism. Idealism till exempel. Riktig vänster ska vara ”materialistisk”, ”idealism” är för borgare och ni är frasradikala identitetspolitiska töntar. Jag tycker nu att det finns starka skäl att ifrågasätta denna uppdelning i ”materiella” och ”ideella” faktorer. Men även om vi godtar distinktionen så är det inte uppenbart alls varför ”idealism” är så starkt förknippat med liberalism. Liberalismen kommer numera i många varianter och visst finns det en del ”idealism” bland dem. En stor del av liberalismen kännetecknas dock av väldigt tydlig materialism. Den moderna liberalismen domineras av nyliberal, ekonomisk liberalism, vilket är kanske den mest extrema materialistiska ideologi som någonsin existerar. Den klassiska liberalismen var inte extrem, men hade ett sorts historiematerialistiskt perspektiv, som jag återkommer till längre ned.

Den nyliberala ideologin har starka kopplingar till ”neoklassiska” teorier inom nationalekonomi (om du inte är så insatt i dessa begrepp kan du tänka att ”neoklassisk” betyder ”nyliberal”). Och ingen samhällsteori har ett så ensidigt materialistiskt perspektiv som neoklassisk teori. Dessa teorier säger att människor är ”rationella nyttomaximerare”. Detta betyder att vi helt och hållet motiveras av en strävan efter att maximera vår ”nytta”, vilket vanligtvis antas innebära materiella fördelar. Vi vill ha mer pengar för att kunna konsumera mer varor och tjänster. Idéer, värderingar, moral eller psykologi har ingen plats i den nyliberala ekonomiska analysen.

Samhället ses som summan av alla nyttomaximerande individer. Det enda sättet att påverka hur människor agerar är genom ”incitament”, det vill säga att införa belöningar eller straff för att påverka vilka handlingar som är lönsamma. Marknader antas vara effektiva eftersom de ger fritt spelrum för alla aktörer att sträva efter att maximera sitt eget välstånd. Statens roll är främst att med hjälp av lämpliga straff och belöningar se till att alla aktiviteter är lika lönsamma för individen som de är för samhället (till exempel genom att beskatta miljöfarliga aktiviteter). Privat strävan efter materiella fördelar är det som styr hela samhället.

Det har sagts att nyliberalismen inte egentligen är liberal (eller ny för den delen) men eftersom de flesta som vi idag kallar liberaler skriver upp på de marknadsliberala ekonomiska teorierna, tycker jag att vi med rätta kan beskriva den nutida liberalismen (så som den är) som materialistisk. Det är dock sant att nyliberalismen, vare sig vi kallar den ”liberal” eller ej, skiljer sig väldigt mycket från den klassiska liberalismen. De har dock det gemensamt, att även den klassiska liberalismen var materialistisk. De tidiga liberalerna var inte alls lika individualistiska i sina analyser av samhället och ”klass” var ett centralt begrepp i många liberala analyser av samhället och ekonomin. Adam Smith, liksom flera andra av tidens liberaler, ansåg att det moderna samhället kännetecknades av tre huvudsakliga samhällsklasser, som definierades utifrån deras roll i produktionen. Dessa var arbetarklassen, borgarklassen (kapitalisterna) och den jordägande klassen (detta var tiden då borgarklassen började få mer inflytande på bekostnad av den tidigare så mäktiga adeln).

monogatari-series-second-season-nadeko-sengoku-story-end

Jag har tidigare skrivit om klassperspektivet i Adam Smiths politiska och ekonomiska analys. Här tänkte jag berätta lite om densammes ”historiematerialistiska” syn på samhällsutveckling. Enligt Smiths teori gick den historiska utvecklingen i stadier, där förändringar i produktionsförhållanden driver på förändringar i samhällsorganisation. Den första ”samhällsperioden” var ”jägarsamhället”. Under denna tidsålder var människor jägare och samlare, och det fanns ingen privat egendom.  Utan privat egendom var alla jämlika. Ingen var rikare eller mäktigare än någon annan. Det fanns inga hierarkier och ingen statsmakt.

Den andra historiska fasen är  herdarnas tidsålder. I samhällen som befinner sig i detta stadium kretsar hela ekonomin och samhälls-ordningen kring boskapsskötsel. Med privat egendom i form av boskap följer stor ojämlikhet. Den som inte har någon boskap kan inte försörja sig själv, och hamnar då i beroendeställning hos någon annan. Den som har störst egendom kan försörja flest tjänare. Det uppstår ett skiktat samhälle med den rikaste boskapsägaren i toppen. Under denna tidsperiod blir det nödvändigt att ha en form av rättsordning, som skyddar de rikas egendom.

”The rich, in particular, are necessarily interested to support that order of things which can alone secure them in the possession of their own advantages. Men of inferior wealth combine to defend those of superior wealth in the possession of their property, in order that men of superior wealth may combine to defend them in the possession of theirs (…) Civil government, so far as it is instituted for the security of property, is in reality instituted for the defence of the rich against the poor, or of those who have some property against those who have none at all.”

I herdesamhället och tidiga jordbrukarsamhället råder stor ojämlikhet i makt, men inkomster är relativt jämt fördelade jämfört med senare perioder. Anledningen är att det inte finns så mycket för den som är rik att spendera sin förmögenhet på, annat än att underhålla ett följe av tjänare. Han vinner därför stor makt, då hans följe är helt beroende av honom. Men de rikedomar han har blir i praktiken relativt jämnt fördelade, eftersom han inte kan konsumera avkastningen själv.

Detta ändras i den fjärde historiska perioden, då det primitiva jordbrukarsamhället omvandlas till en kommersiell, industrialiserad ekonomi. Med uppkomsten av mer avancerad tillverkning och långväga handel uppkommer nya sätt för den som är rik att spendera sin förmögenhet. I stället för att behöva dela med sig av sin förmögenhet med någon annan, kan han byta ut sitt överskott mot lyxprodukter. Smith anser att detta är en förklaring till varför adeln förlorat mycket av sin makt under den moderna eran. Under feodalismen kunde en feodalherre ha ett följe av hundratals soldater och tjänare, och hans makt var därför väldigt stor. Men en modern adelsman som har ännu större rikedom har ändå inte makt över mer än kanske ett dussin tjänare.

2kKoHOUKungen köper sällsynta pokémonkort istället.

I den fjärde historiska perioden (som inte riktigt motsvarar ”kapitalism” men kan ses som ett förstadium) får staten en utökad betydelse. Staten är de rika klassernas instrument och då i första hand borgarklassens (köpmän och fabrikörer). Den framväxande borgarklassen får allt större inflytande på bekostnad av den tidigare så mäktiga adeln. Men allt är i grunden ett resultat av en historisk utveckling som drivs på av förändringar i produktionsförhållandena.

Jag har gjort mitt bästa för att sammanfatta Smiths historiematerialism. Men det är ett perspektiv som genomsyrar mycket av hans bok om nationernas välstånd, och han använder det för att förklara de flesta historiska processer. Nu kan en ju säga mycket om hans teorier och jag säger inte att han hade rätt i sin analys. Men det är intressant att se vad det var. För det är helt klart en historiematerialism. Och jag uppfattar det inte som att Smith var unik. En kan anklaga de gamla liberalerna för mycket, men de var inte främmande varken för klassanalys eller materialism.

Det framstår som ganska absurt att anklaga liberalismen för att vara ”idealistisk”. Om en med liberalism syftar på nyliberalismen, så är det ju uppenbart inte sant. Nyliberalismen är extremt individualistisk men också extremt materialistisk. Och den klassiska liberalismen innefattade som sagt både klassanalys och historiematerialism. Det finns därför ingen anledning att sätta likhetstecken mellan ”liberalism” och ”idealism”.

538259_originalSlut på långt inlägg om liberal historiematerialism
Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Politisk ekonomi och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s