Yxskaftet som ruttnade bort

 

tumblr_mfmswqYWiR1r11qslo1_500

‘Goddag’, sa jag.

‘Yxskaft’, svarade hen.

När konversationen var över

hade skaftet ruttnat.

Men polletten föll aldrig ner.

Idag försökte jag mig på att dikta, som ni ser. Dikten är Symbolisk. Den har en alternativ titel: ”i kommentarsfältet på föräldrabloggen”. Den senaste tiden har jag ägnat tid åt att förklara för Autismföräldrar, pedagoger och Autism & Aspergerförbundet att de pratar som saker de inte förstår sig på. Jag har även kommenterat en del på deras bloggar. De förstår inte vad jag säger. Om jag till exempel säger att de ska lyssna på autister, och ta hänsyn till autisters perspektiv i stället för att tala över huvudet på oss, så kommer de med svar som är helt irrelevanta. Men det är som att de inte kan greppa det grundläggande konceptet. Lyssna på autister? Vad talar du om? Självklart lyssnar vi på autister, men ni får ju säga samma saker som vi först! Eller också blir jag bara ignorerad. Eftersom det känns lite slöseri med tid att förklara saker för människor som inte lyssnar och inte vill förstå, så tänker jag att jag gott kan publicera det jag skrivit här också.

Jag börjar med en kommentar på det här inlägget, som jag skrev för en vecka sedan men som inte har publicerats. Blogginlägget handlar om hur man gör för att hjälpa ett autistiskt barn som mår dåligt. Hennes dotter var bara ett barn men mådde så dåligt att hon ville dö. Och jag är verkligen glad för dotterns skull, att modern till sist kom till sin revolutionerande insikt: autistiska barn (liksom alla andra barn) mår bättre om man behandlar de bra och tar hänsyn till deras behov! Hon fick pröva sig fram för att förstå hur hon skulle göra (det finns tydligen ingen information tillgänglig om hur man gör för att inte misshandla autister, så trial and error är den enda vägen. I slutet av inlägget frågor hon, varför experter inte lyssnar på föräldrar mer. Föräldrar vet ju bäst trots allt. Jag skrev följande svar på detta (kommentaren har inte publicerats på sidan):

Gratulerar, ni gjort några mycket viktiga upptäckter. Att behandla autistiska barn som människor och ta hänsyn till deras behov är det bästa sättet att förebygga dåligt mående. Om det någonsin blir undervisningsmaterial av det här har jag ett par förslag på diskussionsfrågor:

1. Du frågar varför experter inte lyssnar på er föräldrar. Kan du komma på någon annan grupp som kan ha relevanta synpunkter och kunskaper om autism som inte blir lyssnade på?

2. Varför är det inte en självklart att fokusera på hur det autistiska barnet mår? Varför är det en anmärkningsvärd insikt? Är det möjligt att behandla autistiska barn bra från början så att de inte utvecklar självskadebeteenden?

Vad tror du om detta?

Ja vad tror ni?  Diskutera gärna i små grupper!

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Föräldrar och anhöriga och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Yxskaftet som ruttnade bort

  1. Jag tror att ett av problemen är att det verkligen är svårt för många föräldrar till autistiska barn att komma i kontakt med vuxna autister som kan berätta själva. Det är fruktansvärt att det är så, från BUP och hab är det vad jag vet så pass ovanligt med inifrånperspektiv (alltså autister som berättar själva) att det verkar hänga helt på föräldrarna att själva inse att det viktigaste perspektivet knappt ges utrymme i informationsmassan. Funkofobin i samhället verkar vara så djupt rotad att det knappt går att föra diskussioner om den. (Anledningen till att jag skriver ”verkar” och inte att det ”är” så är för att öppna för andra erfarenheter. Om någon som läser det här har erfarenheter från BUP/hab som prioriterar autisters egna berättelser så tipsa gärna.)

    När jag läste det här blogginlägget kom jag att tänka på den här texten http://timetolisten.blogspot.se/2015/10/activism-overton-window-youre-welcome.html om aktivism och det otacksamma uppdraget att förändra människors idéer kring vad som är rimligt och vad som är vansinne, har du läst den?

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Den texten beskriver det väldigt bra. Också därför jag gör mitt bästa för att inte vara ”resonabel” och ”möta dem halvvägs”. Jag förväntar mig ändå inte att de ska lyssna på mig, men om de så bara tvingas ge efter några millimeter så är det en lite seger. Jag gissar att de jag kritiserar är personer, som ser sig själva som ovanligt upplysta och förstående. Så då är kanske vana att försvara sig från kritik om att de är för ”snälla” mot autister, och kompromissar de så är det åt det hållet.

      Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      När jag uttrycker frustration över att de inte lyssnar på mig handlar det alltså inte om att jag är förvånad. Det är precis vad jag förväntar mig. Även om det är frustrerande, eftersom det påminner mig om att det är så illa som jag förväntar mig. Och att jag uttrycker min frustration är för att ta varje tillfälle att tala om att det är fel. Det handlar inte om den aktuella situationen, utan jag använder den som ett konkret exempel, för att belysa det jag vill prata om.

      Liked by 1 person

    • Åsa skriver:

      Patientperspektiv, jag har samma erfarenhet. INGEN på bup/hab/skola har föreslagit att lyssna på autister. Eller, jo, Gunilla Gerlands böcker står med i någon boklista, men fokus är helt på metoder. När jag själv tar upp värderingar som mitt barns rätt till självbestämmande o värdighet o en miljö som anpassar sig ser de glada ut o håller med – men det är som om det är för politiskt att prata i termer av rättigheter o förtryck. Vilket ju i sig är ett väldigt politiskt ställningstagande: autistiska barn har inte egna rättigheter.

      Jag tror dina kommentarer kan ha en viktig effekt. Inte i första hand på dem du bemöter, men på dem som läser utan att själva kommentera. De får ett alternativt synsätt som de kanske inte möter någon annanstans. Jag tyckte först att det var jättesvårt att hitta info från autister.

      Liked by 2 people

      • Åsa skriver:

        Med ”dina kommentarer” syftade jag på Anarkoautisms kommentarer på andra bloggar.

        Gilla

      • Anarkoautism skriver:

        När det är politiskt att tala om en grupps mänskliga rättigheter, då är det så klart lika politiskt att inte tala om det. Du har rätt med att kommentarerna inte riktar sig till dem jag talar till egentligen. Jag skulle ju aldrig föra en sån diskussion med dem privat. Jag gör det bara när andra kan se det. Så egentligen kan jag se tre anledningar att diskutera med dem. (1) de tvingas försvara sina åsikter och bli mer medvetna om att det kritiska perspektivet existerar. Om de stöter på liknande kritik igen vet de att det inte är ett enskilt undantag, att de har fler emot sig. (2) det som du säger, andra som läser kommentaren får veta att det finns ett alternativt synsätt, och var de kan hitta mer info. Och (3) det kan ha en viktig betydelse för andra autister, som får se att de inte har hela världen emot sig, att det alternativa perspektivet finns. Bara att veta att en inte är ensam gör det så mycket lättare att stå upp för sig själv.

        Gilla

  2. Kristina skriver:

    Jag kommenterar ibland, utifrån en känsla av att ”det här får inte stå oemotsagt”.
    Med det ni skriver så förstår jag bättre känslan av att jag ”måste” vara radikal (för att uttrycka det som känns rätt och självklart så som mänskliga rättigheter för autister) nu och det känns ovant.:)

    Patientperspektiv: jag har inte haft kontakt med bup/hab än så men det kommer att börja om en vecka det ska bli ”intressant”!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s