Belöningar och tvång vid beteendemodifiering av autister

eqTGUZy

Det är en vanlig uppfattning, att den viktiga frågan när det gäller autister, är hur vi ska förmås att göra så mycket som möjligt av sådant, som alla förväntas kunna göra. Man letar efter den bästa metoden att åstadkomma förändring av autistiska beteenden, och få oss att göra sådant som vi inte egentligen klarar av, eller som är orimligt krävande. Jag läste PrestationsprinsensTips till föräldrar och skolpersonal. Motivationshöjare, belöning, muta funkar jättebra vid asperger, adhd och andra neuropsykiatriska funktions-nedsättningar.” Inlägget inleds så här:

”Då och då kommer det upp hur fel det är med belöningar. Att till slut gör barnen eller elverna det mer för guldstjärnorna än för att till exempel känna glädjen att lära sig saker. Det är viktigt att lära barn och unga att hitta sin inre motivation. Att förstå den omedelbara eller långsiktiga nyttan. Det är inte alltid lätt, och vi ska inte ta till belöningar istället för att motivera och förklara.

Men när det inte fungerar, vilket det ibland inte gör vid till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, då man är på autismspektrumet eller har en liknande funktions-uppsättning. Då kan belöningar och motivationshöjare vare ett utmärkt verktyg i en strategi att eventuellt hjälpa dem att hitta den inre motivationen.”

Budskapet är alltså att man bör använda belöningar för att få autistiska barn att göra saker, som de inte vill och inte förstår poängen med att göra. Men saken är den att jag tycker att de som kritiserar belöningar har rätt i sin kritik mot belöningar. De har dock fel i en sak: lösningen är inte att lära barnen hitta sin inre motivation. Jag skrev ett par kommentarer på inlägget som jag nu publicerar här:

”Här tycker jag faktiskt att kritikerna har en poäng. Inre motivation är viktigt, och belöningar kan inte ersätta det. Det är vanligt att autistiska barn har svårt att göra saker om de inte förstår varför de ska göra det. Om en nu måste göra något men tycker att det är jobbigt att komma igång, då kan belöningar fungera bra. Men även då är det bäst om en förstår varför det är viktigt att göra det där som en inte vill och har svårt att ta sig för. Belöningar funkar bäst för att få någon att utföra mekaniska uppgifter, uppgifter som är energikrävande men inte kräver komplex tankeverksamhet och kreativitet.

Jag minns från min egen uppväxt, hur jag hela tiden frågade ”varför måste jag göra det här?” Och ofta svarade vuxna med att hävda sin makt: ”du måste göra det för att vi säger det”. Ibland försökte de med belöningar. Jag tyckte till exempel att det var jättetråkigt att göra hur många mattetal som helst, när jag redan förstått hur jag skulle göra, men när jag fick belöning kunde jag tvinga mig själv att göra det. Ibland. Var fotfarande väldigt jobbigt, och helt poänglöst. Belöningsstrategin var lyckad i bemärkelsen att den fick mig att utföra de mekaniska uppgifter (skriva ut svaren på mattetal) som jag inte orkade med annars, men inte blev jag bra på matte för det. Och samma sak gäller med mycket annat. I stället för att i första hand försöka motivera autistiska barn att göra saker som är tråkiga och poänglösa för dem, så borde man i första hand fokusera på att det ska finnas en mening. Om det verkligen är viktigt att barnet gör något så är belöningar bra, om det hjälper barnet att göra det. Men väldigt mycket som barnen tvingas göra är antingen inte nödvändigt eller viktigt, eller är något som kunde göras mer meningsfullt.”

Jag fick då ett svar, som jag inte tänker citera i sin helhet. Författaren höll med om en del, men invände samtidigt att belöningar kan vara bra för att de kan förmå autistiska barn att göra jobbiga saker:

”Men ibland gör belöningen att man provar och sakta vänjer sig vid miljön på ICA, allt folk i gallerian på väg dit, parkeringsgaraget och hissen som är trång och genom belöningen blev det bekant och sen blir det en bekant och OK uppgift”

Jag svarade på detta:

”En fara med belöningar är att de kan användas för att motivera barn att utsättas för saker, som de egentligen tar skada av. Som att vänja sig vid miljön på ICA (eller andra jobbiga miljöer). Om en inte kan vistas i vissa miljöer på grund av sensorisk hyperkänslighet är det omöjligt att ”vänja sig”, för sådan känslighet blir bara värre ju mer en utsätts för intryck. Belöningar och tvång kan ge motivation att göra något trots att en tar skada av det. Jag önskar att en tänkte mer på att lära autister att de inte måste tvinga sig in i situationer vi inte klarar av. Att försöka leder sällan till att en vänjer sig, men det leder ofta till att en blir utbränd och utvecklar psykiskt dåligt mående, när en hela tiden pressas att göra sådant en inte klarar av. Omgivningen har för det mesta ingen aning om vilka påfrestningar vi utsätts för. Om barnet gör som det blir tillsagt och följer med till ICA och håller god min ses detta som ett framsteg, även om det i längden leder till utmattning och depression (vilket det väldigt ofta gör).”

Som jag ser det är belöningar, när det finns ett ojämlikt maktförhållande, bara en mildare variant av tvång. Att muta ett barn med något som det tycker om (datortid används som exempel i inlägget) innebär att man begränsar barnets tillgång till detta så länge de inte gör vissa saker. Man försöker tvinga autister att göra sådant, som ”normala” människor ska göra, och oavsett om det sker med straff eller belöningar, så är budskapet alltid att en bör göra det här, en ska tvinga sig själv, annars är en dålig. Och det fortsätter upp i vuxen ålder. Jag kan citera Propinqua: Koncentrationen: Motivationen eller de Poänglösa Grejerna – Vad är problemet?

”När den största delen av problemet är att en tvingas göra meningslösa saker av samhället eller tvingas till tillvägagångssätt, villkor och miljöer som en inte fungerar i, då går det inte att fixa motivationen med ”motiverande samtal”, KBT eller annan form av terapi. Då blir det vårdpersonalen som ställer frågorna och sätter agendan. Jag illustrerar med exempel på den typ av frågor som jag har fått i KBT, i andra sorters terapi och av vårdpersonal i allmänhet: ”Vad är det som hindrar dig från att göra det här som alla andra gör?” ”Hur kan du ändra på dig så att du kan göra det här eller bli sån där som du inte är?””

Vi måste sluta att se problemet som att autister inte gör vad vi borde, och i stället fråga oss vad vi borde göra, varför och på vems villkor.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Föräldrar och anhöriga och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Belöningar och tvång vid beteendemodifiering av autister

  1. propinqua skriver:

    Åh, du förklarar så bra!

    Liked by 1 person

  2. ”Vi måste sluta att se problemet som att autister inte gör vad vi borde, och i stället fråga oss vad vi borde göra, varför och på vems villkor.”

    Tack! Jag har svårt att uttrycka mig idag men blir glad av att du har formulerat mina tankar. När de instanser som ska vara experter fullständigt saknar förmågan att granska sina egna idéer om varför de försöker få autistiska barn att göra på ett visst sätt så känns tillvaron lite hopplös ibland.

    Liked by 1 person

  3. Ett problem tror jag är att det inte erbjuds så mycket alternativ till belöningar och motivationstänk utan kritiskt perspektiv på för vems skull saker ska göras. Habiliteringen för yngre barn där jag bor jobbar enbart med TBA och träningsprogram och uppmanar föräldrar att försöka härda barnen och försvarar det med att det är det enda evidensbaserade. Vill föräldrar få hjälp att göra livet bra för sina autistiska barn men inte genom TBA och belöningar så finns inget alternativ utan då få föräldrarna hitta böcker och läsa på själva bäst de kan. Träningsprogrammen är det som erbjuds, det går inte ens att ha något annat än en TBA-skolan psykolog som ansvarig behandlare.

    Gilla

    • Kristina skriver:

      Tack Patientperspektiv!
      Nu har du skrivit mina tankar. Jag tror situationen är liknande i hela landet i och med de rekommendationer Föreningen Sveriges Habiliteringschefer gör (i praktiken TBA som ända modellprogram) .

      För egen del kan jag ju tacka nej till TBA för sonens räkning. Men vad händer andra barn? Tvångsmetoder alt. slutkörda föräldrar som inte får hjälp av dessa s.k. experter…?

      Ingen har väl koll på långtidseffekterna för barnen?

      Liked by 1 person

  4. jiiizes skriver:

    Åh tack! Vilket bra inlägg. Vi provade mot bättre vetande ett belöningssystem för att försöka bryta en negativ spiral som skolan och min då 8-åriga son hamnat i. Det gjorde ont i magen hela tiden. Men det positiva som hände var att jag satte ribban för skolan. Jag sa att den här prestationen förväntas min son klara idag. Då måste ni ge honom förutsättningar för det och möta honom på vägen. Såå med facit i hand var det skolan som behövde systemet mer än sonen. Han tyckte att det var jättejobbigt. För han ville ju ha belöningarna men tyckte att det var hemskt att behöva jobba för dem. Så aldrig mer. Det är min stora skam. Att jag under två veckor fick honom att gå igenom det där.

    Liked by 1 person

  5. jiiizes skriver:

    Och IBT.. vi har det i mitt län och eftersom jag är vårdnadshavare så valde jag att plocka russinen ur kakan. INTE träna bort ”oönskat” beteende utan använda den intensivträningen till att ge t ex omvärldsuppfattning. Att lära sig kategorisera. Att lära sig genus. Att lära sig konsekvenser genom att se på seriestrippar.. Hab/bup äger inte våra barn. Vi bestämmer själva vilken träning de ska ha. Pedagogen vill förstås öva på ögonkontakt, ta bort cirkelgång och handfladder. Men det ville inte jag.

    Gilla

  6. Ping: Habiliteringen och konsten att bryta ner autister | anarkoautism

  7. Ping: Autistiska barn existerar inte för att behaga vuxna | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s