Den neurotypa blicken

Såg en tidningsartikel om att forskare tagit fram foton som visar hur världen ser ut för autister. Detta gjorde mig självklart nyfiken, som autist vill jag ju gärna veta hur världen ser ut för mig. Så hur ser den ut, enligt forskarna? Så här tydligen:

autismfotoSiluetter av två elefanter och ett träd, en solnedgång och en svävande regnbågsboll.

Min första reaktion var ”bullshit, jag har har aldrig sett den där svävande regnbågsbollen förut”. Men jag läste vidare och det visade sig att den där färgklicken i själva verket visar, var autister (enligt studien) vänder blicken. Och dessa bilder jämförs med bilder som visar vad neurotyper tittar på, vilket betyder att det är lika mycket en studie av hur världen ser ut för neurotyper. Slutsatserna är som vanligt väldigt NT-normativa. De kommer fram till att autister har sociala svårigheter eftersom vi inte tittar på våra medmänniskors ansikten tillräckligt mycket.

Ett intressant exempel är en bild föreställande en scen ur någon sportboll. I mitten av bilden ser vi en domare bakifrån, domaren sträcker upp händerna och håller i ett rött kort.

a1 a2

Den vänstra bilden visar var de autistiska försökspersonerna riktar blicken, medan den högra bilden visar kontrollgruppen. Autisterna tycks vara mest intresserade av domaren, medan NT riktar nästan all uppmärksamhet åt sportbollspelarens ansikte till vänster. Detta beskriver forskarna visar att autister riktar sin uppmärksamhet åt fel håll. Nu är ju det en värdering, men ärligt talat, är det inte neurotyperna i studien som fokuserar på fel saker? Jag är inte särskilt intresserad av sportboll men det verkar onekligen som att det är domaren som är den viktiga personen i bilden. Han håller upp armarna och viftar med ett rött kort. Detta är en big deal i sportboll. Spelaren i hörnet råkar bara vara med i bild, han verkar inte vara viktig alls. Så varför är NT helt fixerade vid hans ansikte i stället för det som betyder något i sportbollssammanhang? Jag tycker att detta kräver en förklaring.

Nu kan det ju finnas massa förklaringar till att forskarna kom fram till sitt resultat, men jag har faktiskt inte alls svårt att tänka mig att det verkligen är som studien visar, att autister tenderar att rikta uppmärksamheten på annat än människors ansikten. Det tycks stämma med såväl personliga erfarenheter som berättelser från andra autister. Vad som däremot är helt åt skogen är forskarnas slutsatser. De påstår att autister har sociala svårigheter eftersom vi inte vet var vi ska rikta uppmärksamheten.

Detta tror jag inte för en sekund på. Jag vet i alla fall att det inte gäller för mig, och jag är absolut en sån där autist som inte tittar på ansikten. Men att jag undviker att titta på folk har inget att göra med att inte veta var jag ska rikta min uppmärksamhet. Men jag har mycket lättare att fokusera på vad folk säger, om jag riktar blicken mot något som är lugnt och stillsamt (som ett träd eller nåt). Om jag ska försöka analysera den andra personens rörelser och kroppsspråk, så får jag en massa extra intryck att analysera och då blir det svårare att fokusera på vad personen säger (dessutom måste jag lägga tankekraft på att se till att jag flyttar blicken lagom ofta, och att jag inte tittar på fel ställe). Dessutom tycker jag att ögonkontakt för det mesta är extremt jobbigt. För någon som inte har den svårigheten kan det vara svårt att föreställa sig, men det är verkligen en stor grej för mig. Så jag gör det inte.

largeAtt titta på folk är så distraherande så jag brukar inte göra det.

Att jag undviker att titta på folk i sociala sammanhang betyder inte att jag inte är intresserad av människor, eller att jag inte vet var jag borde rikta min uppmärksamhet. Jag är intresserad av människor, och jag vet hur jag har lättast att fokusera på det som är viktigt hos dem. Vad människor säger är viktigare än hur de ser ut, så det är var jag riktar uppmärksamheten mot. Detta kan så klart göra folk arga eller misstänksamma, och detta leder i sin tur till sociala svårigheter. Nog är det många som inte accepterar mitt sätt att fungera, men det har ingenting att göra med att jag inte vet vad jag borde göra. Jag vet vad som funkar bäst för mig, och det är inte att ägna all min uppmärksamhet åt ansikten.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, forskning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Den neurotypa blicken

  1. Förutom att den här forskningens slutsatser sprider ren desinformation och återskapar neurotypa perspektiv som ”normala” så finns det ett konkret problem: Att många människor som har lärt sig att agera på ett sätt för att passera som NT och därför saknar diagnos inte känner igen sig ett skit och riskerar att tänka att ”jag är nog inte autist ändå”. Att det leder till att man inte söker utredning och därmed utebliven självförståelse och uteblivna anpassningar på t ex arbetsplatser pga ingen diagnos är ett stort problem! Det är förvisso inte särskilt vanligt med tillräcklig anpassningar även med diagnos men i en del fall ges i alla fall vissa anpassningar och en möjlighet till självförståelse.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Jo men precis. Eftersom forskningen inte bygger på någon som helst förståelse för vad autism innebär, så ger den i bästa fall en väldigt ytlig beskrivning av vanliga autistiska beteenden, men ger helt fel förklaringar till varför dessa beteenden är vanliga. Så om en har samma svårigheter men hanterar det på ett annat sätt, så att det resulterar i utåt sett andra beteenden (en kanske uppfattas som helt NT men till priset av ständig utmattning) då kan en inte känna igen sig alls.

      ”Jag är intresserad av människor och jag vet att jag ska ha ögonkontakt med andra så jag tvingar mig till det även om det är jobbigt. Autister tittar inte på folk eftersom de inte vet att de borde och dessutom är mer intresserade av träd. Det är uppenbart att dessa är två helt olika saker, så jag kan inte ha autism.”

      Om man i stället gav en mer korrekt beskrivning av varför autister inte tittar på människor, så skulle även någon som lärt sig att kompensera för svårigheterna, och exempelvis ha ögonkontakt trots att det är ansträngande, kunna känna igen sig i beskrivningen. Sen har alla inte just den svårigheten, men det är ett exempel. Samma princip gäller för andra autistiska ”symptom”, det behövs bättre förståelse för vad som orsakar dem, det duger inte att bara beskriva hur de ser ut i omgivningens ögon.

      Liked by 2 people

  2. Ping: Blodprov som upptäcker autism eller forskare som respekterar autister: Vilket kommer först? | anarkoautism

  3. Ping: Forskare som bryr sig väldigt mycket vad vi tittar på | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s