Att komma ut

Jag har Kommit Ut som trans inför alla jag känner. Det vill säga, jag skrev ett meddelande på Facebook, med namn och pronomen och så vidare. ”Kom ut” som autist också när jag ändå höll på. Jag ogillar verkligen grejen att ”komma ut”, vare sig det är som trans eller autist eller något annat. Inte för att jag har något emot att andra känner till det. Jag har inte direkt varit hemlig med det på senare tid. Det är själva berättandet apropå ingenting jag tycker är jobbigt. Det känns som att jag bekänner något skamligt. Eller som att jag behöver förklara mig. Så det var en sak jag var noga med, att vara tydlig med att jag inte behöver förklara mig, utan att jag bara berättar hur det ligger till. Jag bryr mig inte om att varenda kotte ska veta hur jag identifierar mig men jag vill att andra ska känna till och respektera de namn och pronomen jag utsett som mina. Och därför var det viktigt att berätta.

tumblr_lza48vvTAM1qdzogdo1_500Det känns så knepigt att förklara för folk bara.

Sen är det ju lite nervöst så klart hur människor som jag känner sedan tidigare ska reagera på det. Jag vill inte att andra ska göra en stor grej av det men jag vill heller inte att det avfärdas som obetydligt. Det är ju tyvärr så, att många cispersoner, även när de inte är det minsta hatiska, bara inte alls kan förstå varför detta alls är viktigt. Så är det ju till och med inom feminismen, där en kunde förvänta sig att förståelsen skulle vara högre. Och är du icke-binär är du inte ens propert trans, verkar en del tycka (jag kan då inte förstå varför). Det finns ju mycket transhat även inom feminismen, något som jag ofta kommer tillbaka till på den här bloggen. Men en annan grej som är vanligt är att andra bara inte förstår varför en del bryr sig så mycket om detta. De kanske tycker att vissa transpersoner överreagerar. Varför ta det så personligt? Det handlar ju bara om trans. Det är inte något som är på riktigt. Inget viktigt alls. Men det berör mig, så jag bryr mig.

På det temat har jag funderat lite på en grej, som jag ser ibland, i den eviga existerar-ickebinära-och-är-de-liberala-stoppklossar-och-vad-är-kön-ens-debatten. Det är bara en punkt på den långa listan över konstiga saker somliga feminister säger om kön, men det är lite intressant. Den som säger att det vi kallar ”kön” i någon utsträckning (eller helt och hållet men ingen seriös person påstår väl det) beror på medfödda egenskaper blir ju med en gång anklagad för ”essentialism” och ”idealism” av andra som säger sig ha en materialistisk syn på kön. Och den ”materialistiska” synen på kön innebär att kön enbart kan förstås som en social position, vilket innebär att kön enbart handlar om hur omgivningen läser en.

Ni har hört det förut, från flera håll. Men det blir extra konstigt när det kommer från självutnämnda ”materialister”. För någon som verkligen är hängiven materialist borde inte ha några problem med att se kön som en fråga om medfödda egenskaper. ”Essentialism” (i den ej nödvändigtvis korrekta bemärkelsen som här används) är materialism. I den mån en förkastar ”essentialism” till förmån för en social modell är det en, om vi tvunget ska använda de termerna, idealistisk position. Men detta är bara ytterligare ett av många exempel på hur motsägelsefulla dessa cisfeministiska doktriner är.

Okej jag känner att jag kanske kom av mig lite här. Men där har ni det, jag kommer så lätt in på det här ämnet eftersom det är viktigt för mig. Är också intresserad av den här sortens filosofi. Det betyder att jag tänker på sånt väldigt mycket. Och när jag bloggar gör jag inga större ansträngningar för att kontrollera mig själv när det gäller vad jag börjar skriva om.

Hur som helst, detta är frågor jag tar på allvar. Och det är viktigt för mig att min transhet respekteras av andra. Jag vet inte hur exakt hur andra kommer att reagera på min ”bekännelse” nu, men jag är inte direkt rädd för det heller. Jag bryr mig inte om att alla ska förstå, så länge de förstår att det är viktigt för mig. Det som skrämmer mig är ju inte att andra ska veta. Det jobbiga var själva berättandet. Men nu har jag berättat, och de vet, så resten är upp till dem. Folk kanske tycker att det är konstigt men… jag är autist, jag är legitimerat konstig. Jag har sedan länge slutat bry mig om att andra ser mig som konstig. Jag antar att det hade varit svårare om jag var NT och var van att betraktas som ”normal”. Men som autist är det väl nästan sak samma om en också är trans ur det perspektivet. Det är väl inte många som egentligen tycker att en har ett propert kön ändå.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Personligt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att komma ut

  1. Kristina skriver:

    Modigt och bra!

    Liked by 1 person

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s