Marxistisk feminism och vad som låter som relevant kritik fast egentligen är det bara till för att skada svaga grupper

Läste om marxistisk feminismEtt oskrivet blad. Eftersom jag är väldigt intresserad av olika politiska teorier och ideologier var det intressant att läsa detta som jag tyckte var väldigt pedagogisk och begriplig förklaring av den marxistiska feminismen. Så för alla som är intresserade av att lära sig sådant är det rekommenderad läsning. Jag är ju inte marxist men tycker att marxismen, som jag förstår den, har en hel del vettiga poänger. Sen har den en del som jag finner mer suspekt. Till att börja med är det en ideologi som har ett namn i sig, aldrig ett gott tecken. Men nog om det för den här gången.

kanbaruDet senaste inlägget om den marxistiska feminismen handlar om vad som skiljer den marxistiska feminismen från ”dagens feministiska diskurser”, det vill säga queerfeminism och radikalfeminism. Jag vet inte om det stämmer eller inte att dessa två inriktningar är vad som utgör dagens vänsterfeminism, men jag håller absolut med om kritiken. Det är till exempel helt sant att strukturell analys är viktigt, och att många som utger sig för att ge en sådan analys i själva verket är väldigt dåliga på det. Att det är viktigt att försöka förstå ekonomi är väldigt sant, och det är just medvetenheten om detta som jag skulle säga är en av marxismens stora fördelar. Och jag håller i stor utsträckning med den marxistiska feminismen i det som jag nu läst, utifrån en bokstavlig tolkning.

En bör dock vara lite försiktig här. För anklagelser om ”liberalism” och ”individualism” är i sig ett vanligt debattknep som många tar till sig av när de inte kan eller vill argumentera. Jag håller med om att det finns starka skäl att kritisera såväl queerfeminism som radikalfeminism. Och jag håller med om att sekterism, dogmatism, individualism, missbruk av ”tolkningsföreträde” och en tendens att gå till attack mot enskilda individer för något dåligt den sagt eller gjort, i stället för att kritisera dåligheten i sig, alla är problematiska företeelser, om inte alltid så i alla fall ofta.

Men även sådana företeelser existerar och bör kritiseras, så är det tyvärr vanligt att använda liknande omdömen för att avfärda relevant kritik både mot personer och ideologier. Generell kritik mot transfobiska attityder och föreställningar inom vissa feministiska grupperingar tolkas och avfärdas alltid som attacker mot någon enskild feminist som uttalat sig transfobiskt. Hatiska och kränkande uttalanden försvaras med, att det bara handlar om ”okunnighet”, och de som svarar på hatet anklagas för att vara osolidariska, eller för andra betydligt värre saker.

tumblr_mrqmfzp3S41r472txo3_1280Solidarisk lärare.

Men det är skillnad på okunnighet och hatisk ideologi. Att tala om ”män och kvinnor” som om detta vore synonymt med ”alla människor” visar inte något annat än okunnighet eller obetänksamhet. En del kan uppröras över detta men jag ser det som ett väldigt litet misstag, som i många fall inte ens är värt att anmärka. Detta är ett exempel på okunnighet eller obetänksamhet, och i min mening ett väldigt oskyldigt sådant. Att ha en ”fel analys” är också en form av ”okunnighet”, i alla fall om en har goda skäl att anse att analysen verkligen är fel.

Att däremot hävda att det endast finns män och kvinnor, och att de som anser sig tillhöra någon annan kategori lider av vanföreställningar, och utsätter dessa för hån och hat, kan inte försvaras som ett uttryck för ”okunnighet”. Den som uttrycker dessa åsikter är fullt medveten om att det finns de som förkastar den binära synen på kön, som själva inte upplever sig vara varken män eller kvinnor, men väljer att förneka deras upplevelser samtidigt som de förminskar och förlöjligar, och uppmanar andra att göra detsamma. Detta är ett exempel på transfobi och funkofobi, eller hatiska ideologier (se Hur Transfobi Kan Rättfärdigas Utifrån Cisfeministisk Teori, eller allt annat jag skrivit om detta).

Vi bör vara generösa och överseende när det gäller andras okunnighet, så länge det verkligen är en fråga om okunnighet snarare än okunnighet som ursäkt för något annat. På samma sätt bör vi ha förståelse för det finns olika uppfattningar och ”analyser” som beskriver verkligheten på olika sätt. Det kan vara intressant att diskutera och kritisera olika politiska teorier (jag ägnar mig ju mycket åt detta på den här bloggen) men så länge de olika teorierna bygger på värderingar som vi kan godta bör vi aldrig gå till angrepp mot de som råkar ha ”fel teori”. Men ideologier som bygger på hat mot marginaliserade grupper bör inte accepteras, och när vi säger ifrån mot sådant är det aldrig en fråga om vems teori som är bäst. Eftersom det är populärt att kritisera allt möjligt för ”liberalism” vill jag här passa på att påpeka, att det är en väldigt vanlig borgerlig grej att kräva att deras åsikter, hur människofientliga de än må vara, ska accepteras utifrån principen att ”alla åsikter ska respekteras”.

Jojos-Bizarre-Adventure-10.mp4_snapshot_15.12_2012.12.12_01.24.07Individualism eller inte, en behöver inte vara tolerant inför vad som helst.

Det är aldrig fel att säga ifrån mot förtryck eller, om vi inte vill använda det ordet om individers handlingar, mot vad vi nu vill kalla det där som en del människor ägnar sig åt som vi inte kan acceptera. Att säga ifrån när andra försöker skada en är självförsvar, och att stå upp för utsatta grupper är aldrig fel, utan är om något en moralisk skyldighet. Att säga ifrån mot beteende som skadar andra är heller inte detsamma som att snällt be de som har makt att sluta skada en.

Med allt det sagt, jag tycker verkligen att det finns all anledning att ta på allvar den kritik mot ”dagens feminism” som framförs i det inlägg som jag länkar till ovan. Men det är tyvärr vanligt att samma idéer missbrukas och används för att tysta de som säger ifrån mot förtryck och övergrepp. Ord och meningar som i ett sammanhang är väldigt rimliga kan, i ett annat sammanhang, med hjälp av den mest kreativa elakhet, förvandlas till ett verktyg för upprätthållandet av förtryckande maktordningar. Det är viktigt att vara uppmärksam på om en befinner sig i den ena situationen, eller i den andra. Om en klarar av att göra det tycks det finnas riktiga lärdomar att dra av den marxistiska feministiska kritiken av en alltför sekterisk och individualistisk feminism.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Marxistisk feminism och vad som låter som relevant kritik fast egentligen är det bara till för att skada svaga grupper

  1. ettoskrivetblad skriver:

    Ang diskussionen kring ickebinära som var för ett tag sedan mellan radikalfeminister och queerfeminister (antar att det är vad du syftar på) så ansåg jag att båda sidorna hade rätt och fel. Fast på olika nivåer.
    Det jag upplevde var att rad-fem hade rätt på ett politiskt plan men inte ett individuellt.
    Queer-fem hade på ett motsvarande sätt rätt på individplanet men inte det politiska. Vad bägge grupper gjorde fel på var att blanda ihop dessa.

    Vi gör ett antagande: Ickebinära finns. Dvs personer som defenierar sig som ickebinära existerar och har rätt till sin identitet oavsett vad könsidentitet är och beror på. Det är ju den mest sympatiska inställningen. Right? Att denna grupp finns innebär dock inte att den gruppen har en politisk position inom patriarkatet på samma sätt som grupperna ”män” och ”kvinnor”.
    Patriarkatet kommer att drabba dig utifrån hur du uppfattas, inte utifrån din identitet.

    Säg att en person går runt på stan. Personen är ca 180cm lång. Rak kroppsbyggnad, skäggstubb och platt bröst. Personen har långt hår och klänning.
    Brevid står ett grabbgäng som blir provocerade och vill slå ner personen pga bryter mot normer för hur en man/kvinna ska se ut. Nu kan personen vara transkvinna, ickebinär, cross dresser eller en feminin cisman. Men vad hen än är så bryr sig inte grabbgänget om det. Personen får samma behandling oavsett.

    Dvs på ett individuellt plan så kan identitet vara skitviktigt, men på ett politiskt plan är det inte det.
    Vissa inom queerrörelsen har en benägenhet att göra det individuella till politiskt medan radikalfeminister gör det politiska individualistiskt.
    Men ärligt talat finns det ingen motsättning mellan att vara medveten om att patriarkatet kommer att fungera som att det bara finns två kön och att så inte är fallet på en individnivå.

    Haha. Sorry för textväggen.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Tack för att du tog dig tid att kommentera. Du har rätt i att jag syftade på den diskussionen, eller snarare de diskussionerna (de verkar dyka upp med ojämna mellanrum). Jag håller med dig så långt, som att både radikalfeminister och queerfeminister har fel på de olika sätt du beskriver. Anser däremot inte att det är vad debatten handlar om. Om jag såg det som en diskussion om teorier skulle jag säga att båda sidor har fel. Men även där tycker jag inte att radikalfeministerna har rätt, ens på strukturella planet. Även om vi antar att patriarkalt beror enbart på hur en uppfattas av omgivningen (vilket kanske inte är helt sant men i stort sett), så följer det inte automatiskt att det endast finns två kön. Det utesluter ju inte att det finns människor som uppfattas som varken man eller kvinna, och som således är icke-binära i strukturell/politiskt mening.

      Jag anser att det finns goda skäl att betrakta icke-binära som en relevant politisk kategori. Att anta två kön är många gånger en rimlig förenkling, men det är ingen anledning att behandla det som fakta. Jag känner heller inte till att någon i den radikalfeministiska fåran ens övervägt att ta på allvar de argument som framförts, om varför icke-binär kan vara relevant som politisk kategori. Motargumentet brukar vara detsamma som det du säger nu, att män i grupp inte tar hänsyn till din identitet när de avgör om de ska slå ner dig när du går runt på stan (eller mer generellt att identitet inte spelar någon roll). Men det är ju bara ett relevant argument så länge vi diskuterar huruvida ens identitet är den avgörande faktorn i sådana situationer.

      Gilla

      • ettoskrivetblad skriver:

        Jag är inte helt säker på att jag förstår hur du menar. Min poäng är att vi måste skilja på individuellt och politiskt kön (vilket jag har skrivit om på bloggen). Min poäng är att politiskt kön inte följer med det individuella könet. Självklart är det så att det finns personer som varken har den politiska positionen som män eller kvinnor. Men detta beror inte på vilken identitet de har utan fortfarande så beror det på hur de uppfattas. Jag tycker inte heller att radikalfeministerna har helt rätt. Men jag anser fortfarande att deras politiska analys av kön är mer relevant än queerfeministernas (som gärna vill kategorisera in alla med samma identitet i samma politiska kön oavsett hur de läses, vilket blir väldigt fel i praktiken).
        Ett stort problem med radikalfeministernas (politiska) analys är att de blundar för att alla som läses som män inte har mansprivilegier (än en gång, oavsett identitet). Personer som läses som män men har ett allt för feminint uttryck är många gånger mer utsatta än ciskvinnor. Problemet med queerfeministerna i den här frågan är dock att de inte erkänner att denna utsatthet har med kroppar och uttryck att göra utan lägger all vikt vid identiteten.

        Gilla

        • Anarkoautism skriver:

          Jag tror att jag håller med dig, om jag förstår rätt nu. Min poäng var just att om en ser kön som ”politisk position” så måste en erkänna fler ”politiska kön” än man och kvinna. Sen kommer individers ”politiska kön” inte nödvändigtvis att stämma överens med deras identitet (även om jag tycker att det är meningslöst att prata om vilka ”politiska kön” enskilda individer har). Som jag uppfattar radikalfeministerna så säger de att det bara finns två ”politiska kön” och därför existerar inte något kön utanför detta. Min invändning är att för det första som du säger så är ”politiskt kön” inte detsamma som ”individuellt kön”, men för det andra att det är fel att utgå ifrån att det ”politiska könet” är binärt.

          Jag tolkade din första kommentar som att du höll med radikalfeministerna om att ”politiskt kön” är binärt, men att du inte höll med dem om att detta definierar individer. Eftersom jag håller med om att individens identitet i sig inte avgör hens ”politiska position” koncentrerade jag mig på att svara på den bit, där jag inte höll med. Men din andra kommentar tolkar jag som att du inte heller anser att ”politiskt kön” är att betrakta som en binär kategori. I så fall är vi överens, och det var jag som missförstod vad du ville säga tidigare.

          Gilla

          • ettoskrivetblad skriver:

            Jaaa. Alltså jag tycker att det är sjukt komplicerat. Man måste nästan se det från en patriarkal tvåkönsmodell för att kunna analysera förtrycket och ”politiska kön”. Enligt ett patriarkalt synsätt så finns det bara två kön och dessa anses vara biologiskt förankrade. Män anses vara mer värda än kvinnor. Detta är alltså den patriarkala grunden och stämmer också in på majoriteten av befolkningen (dvs att de tillhör samma politiska och individuella kön). Sen finns det enl patriarkatet personer som varken anses vara ”riktiga män” eller ”riktiga kvinnor” på grund av sina kroppar och/eller könsuttryck. Dessa har på flera sätt lägre status än kvinnor som följer normen för kvinnlighet. Inte minst feminina amab.

            Men jag vet inte om det går att kalla denna grupp för ett eget ”politiskt kön”, vad skulle då detta kön kallas?

            Politisk könsposition
            kanske är ett bättre uttryck då det egentligen är en flerdimensionell skala mer än specifika grupper.

            Gilla

            • Anarkoautism skriver:

              Jag tänker att det beror på sammanhang. Men tycker som sagt att det är rimligt att utgå ifrån två kön i många sammanhang. Jag brukar själv göra det. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är en komplett beskrivning av verkligheten. På ett generellt plan tycker jag egentligen inte att det går att säga så mycket mer. Tänker att vilka gränsdragningar som är relevanta beror på vilket problem en försöker analysera. Ur ett funkisperspektiv kan det vara väldigt viktigt.

              Det är till exempel ingen slump att så många autister beskriver upplevelser av att inte ”klara av” kön. Att straffas för att sin oförmåga att leva upp till kraven, att straffas för det genom att ”göras könlös”, och genom avkönandet bli mindre än människa. Hur kön används som vapen mot autister (och andra funkisar) är en politisk fråga och måste ses som en del av patriarkatet, men det går inte att förstå utifrån en strikt binär uppfattning om man/kvinna som de enda relevanta kategorierna.

              ”Politisk könsposition”, ja kanske det! Som du säger är det ju inte specifika grupper det handlar om egentligen. Om en är ute efter att göra en Ultimat Teori om Patriarkatet är det nog nödvändigt att ha någon sorts skala med flera dimensioner.

              Gilla

  2. Ping: Är den moderna marxismen smygidealistisk? | anarkoautism

  3. Konst & Politik skriver:

    Intressant diskussion! En annan infallsvinkel är anarkofeminismen som jag är ganska imponerad av måste jag erkänna. Här kan en läsa Carol Ehrlich:s text ”Situationism och Anarkistisk Feminism”. Alla ägg i samma korg.
    https://anarchyisorder.wordpress.com/2016/08/20/carol-ehrlich-situationism-och-anarkistisk-feminism/

    Gilla

  4. Konst & Politik skriver:

    …särskilt gillar jag Carol Ehrlichs sats ”Vi måste krossa all dominans!”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s