Universitetens mästare

”In the universities the youth neither are taught, nor always can find any proper means of being taught, the sciences which it is the business of those incorporated bodies to teach.”

Citatet ovan är från Adam Smith, som när han inte ägnade sig åt bristfällig marknadsliberal samhällsanalys sa en hel del vettiga saker. Idag läste jag hans kritik av universitetsväsendet i Storbritannien på hans tid, och tänker ge utlopp för min frustration över skolan just nu med att citera delar av den, som var ganska intressant.

Från början innehöll det här blogginlägget ett par stycken om min studiesituation. Men sedan kom jag på, eller blev påmind om, att det finns en risk att det jag skrivs används emot mig. Så jag tillämpar självcensur för att vara på den säkra sidan. Så nu handlar det här inlägget bara om Adam Smiths skarpa kritik av utbildningsväsendet i Storbritannien under 1700-talet. Sen kan det han säger eventuellt appliceras på somliga lärare som undervisar vid somliga universitet. Följande stycke beskriver kanske varför väldigt många lärare tar så illa vid sig när studenter inte deltar på deras föreläsningar (oavsett om det beror på att somliga studenter inte vill eller inte kan):

”If the teacher happens to be a man of sense, it must be an unpleasant thing to him to be conscious, while he is lecturing his students, that he is either speaking or reading nonsense, or what is very little better than nonsense. It must, too, be unpleasant to him to observe that the greater part of his students desert his lectures, or perhaps attend upon them with plain enough marks of neglect, contempt, and derision.”

Visst låter det hemskt! Nej jag älskar faktiskt det här citatet. Jag hoppas att jag får tillfälle att hänvisa till det i någon kursutvärdering. Nåväl, läraren tycker så klart att det är obehagligt att vara medveten om att de inte har något av värde att säga. Så vad göra? En möjlighet är så klart att anstränga sig för att leverera vettiga lektioner. Men, säger Smith, universiteten ger lärarna andra möjligheter:

”The teacher, instead of explaining to his pupils himself the science in which he proposes to instruct them, may read some book upon it; and if this book is written in a foreign and dead language, by interpreting it to them into their own; or, what would give him still less trouble, by making them interpret it to him, and by now and then making an occasional remark upon it, he may flatter himself that he is giving a lecture.”

attack90 procent av föreläsningarna på universitetet då jag deltagit kan sammanfattas så.

Visst har vi alla haft den läraren. Kanske inte böcker som är skrivna på döda språk kanske, men många gånger med språk vars otidsenliga död vore en välgärning för mänskligheten. Och lärarna kan ofta tvinga studenterna inte vara att delta på lektionerna, men att visa respekt och vördnad för läraren:

”The discipline of the college, at the same time, may enable him to force all his pupils to the most regular attendance upon this sham lecture, and to maintain the most decent and respectful behaviour during the whole time of the performance.”

Lärare och andra auktoriteter kanske påstår att den disciplin och kontroll som de utövar har ett värde för de studenter som drabbas av det, men i själva verket är det inte för studenternas skull, så mycket som för deras egen, som denna disciplin existerar:

”The discipline of colleges and universities is in general contrived, not for the benefit of the students, but for the interest, or more properly speaking, for the ease of the masters. Its object is, in all cases, to maintain the authority of the master, and whether he neglects or performs his duty, to oblige the students in all cases to behave to him, as if he performed it with the greatest diligence and ability. It seems to presume perfect wisdom and virtue in the one order, and the greatest weakness and folly in the other.”

Jag lovar er detta är min erfarenhet av utbildning i ett nötskal. En har liksom inget val annat än att låtsas att vissa lärare är källan till gudomlig visdom, oavsett hur värdelösa de egentligen är. Från grundskolan till universitetet, det är likadant överallt. En del lärare har varit bra och kunniga men många andra har varit lika okunniga om ämnet som de varit ointresserade av att lära ut det, och hade det inte varit för universitetets disciplin så hade det inte funnits någon anledning att delta vid deras föreläsningar. Men på grund av den maktobalans som finns tvingas studenter att ta lärarna och deras så kallade undervisning på långt mycket större allvar än de  förtjänar.

tumblr_napx8s48mz1s50j4bo6_1280Förlåt magister men du är en fjant med fånigt hår.

Smith är också kritisk mot uppfattningen att disciplin skulle vara nödvändigt för att få studenter att ta sina studier på allvar. Om det tycks vara nödvändigt att tvinga eleverna att delta i undervisningen visar detta inget annat än att undervisningen är dålig:

”Where the masters, however, really perform their duty, there are no examples, I believe, that the greater part of the students ever neglect theirs. No discipline is ever requisite to force attendance upon lectures which are really worth the attending, as is well known wherever any such lectures are given. Force and restraint may, no doubt, be in some degree requisite in order to oblige children, or very young boys, to attend to those parts of education which it is thought necessary for them to acquire during that early period of life; but after twelve or thirteen years of age, provided the master does his duty, force or restraint can scarce ever be necessary to carry on any part of education.”

Jag har skrivit förut om detta med att institutionaliserad utbildning i stor utsträckning har som uppgift att disciplinera och kontrollera studenterna. Jag håller helt med Smith på den punkten, att tvång i princip aldrig borde behövas för att få någon att genomföra en utbildning. Så vad ska göras? Smith anser, föga förvånande, att en del av problemet beror på att lärarna inte utsätts för konkurrens (till exempel kan studenterna inte välja bort dåliga lärare). En kan ju tycka vad en vill om det men oavsett vad en anser om de marknadsliberala slutsatserna så ligger det mycket i själva kritiken av utbildnings-väsendet. Och på något vis känns det bra att ta del av denna kritik av lärare och universitetsvärlden. Det är så mycket som känns igen att det nästan är sorgligt.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Samhälle och politik, utbildning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Universitetens mästare

  1. Ping: Adam Smith och den nästan Marxistiska marknadsliberalismen | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s