Om sociala relationer och avståndstaganden

Häromdagen såg jag att det var en del diskussioner på Twitter om så kallat ”avståndstagande”. Jag gissar att det har sin grund i någon konkret händelse men som alltid när det gäller sånt här är folk sällan särskilt tydliga med vad de syftar på. Därför är jag aldrig säker på vad som är referenser till någon särskild händelse och vad som är en diskussion om fenomenet i allmänhet. Som jag förstått det handlar den allmänna diskussionen om huruvida en bör ”ta avstånd” från personer som beter sig illa. ”Avståndstagande” innebär att på något sätt bryta eller undvika kontakt med personer som gjort något som en inte kan acceptera.

Dessa avståndstaganden tycks kunna delas in i två huvudsakliga kategorier. De första är att ta avstånd från personer av princip för att en ogillar något de gjort, det andra är att ta avstånd från personer för att de skadat någon som en bryr sig om.

Arakawa12 - 10_thumb-620xTill exempel om din kompis blir skallad av en fågelman kan det eventuellt påverka din relation till fågelmannen i fråga.

I det första fallet kan det till exempel handla om att ta avstånd från personer som är öppet rasistiska, sexistiska, transfoba etcetera.  Detta betraktas enligt vissa som ”det ultimata politiska ställningstagandet”. Själv har jag svårt att se detta. Jag avföljer och blockerar personer som säger obehagliga saker på Twitter men det är för att jag inte vill läsa vad de säger. Ser det inte som ett politiskt ställningstagande direkt, det är bara en fråga om vad som är trevligast för mig. Den andra varianten handlar om att en har önskemål om att andra inte ska associera med någon som skadat en. Och det har diskuterats om det är rätt eller fel att ställa sådana krav.

Jag ser det så här: alla behöver hantera sin sociala miljö på olika sätt, och om en mår dåligt av att andra associerar med en viss person så är det inget konstigt att uttrycka önskemål, eller till och med kräva (ej samma sak som tvinga), att andra ska ta avstånd från den personen. Om någon skadat en är det inte alls svårt att förstå att det inte känns bra att se sina vänner och bekanta umgås med personen som att ingenting hänt. Att uttrycka önskemålet eller till och med kräva att andra ska avsluta sina kontakter med någon som gjort en illa tycker jag inte är konstigt alls. En kan påverkas av andra människors sociala relationer och det finns ingen anledning att blunda för det.

Hur stor uppoffring det är att ”ta avstånd” beror på vilken relation en har till personen i fråga. Om någon jag bryr mig skulle må bättre om jag tog bort en ytligt bekant från Facebook har jag svårt att se hur detta kan betraktas som en uppoffring, ens en liten. Att bryta kontakt med någon närstående familjemedlem eller vän vore desto mer av ett dilemma. Hur som helst, det är sådant en måste hantera när en ställs inför det. Att bara säga att ingen har rätt att be om någonting tycker jag känns som ett väldigt ansvarslöst sätt att hantera relationer med andra människor.

Allt jag sagt om detta handlar om hur en hanterar sociala relationer. Som jag förstått diskussionen är det många som snarare ser detta som en politisk fråga. Att det skulle vara ett politiskt ställningstagande att ta avstånd från människor en inte gillar. Men jag har svårt att se det politiska värdet. Vilka människor en väljer att umgås med är något som rör en själv och personer i ens omgivning Det handlar om att skydda sig själv och människor en bryr sig om. Och sociala relationer är komplicerade. Det är svårt att veta vad som är rätt att begära av andra och det är inte alltid som det finns ett alternativ som är ”rätt”.

1042 - alto-hime kobushi_abiru love_triangle macross_frontier parody ranka_lee sheryl_nome zan_sayonara_zetsubou-sensei zetsubou-senseiDet ligger i tingens natur att relationer blir knepigare ju fler som är inblandade.

Om en är van att betrakta socialt samspel som något enkelt och okomplicerat, något som bara sker, då känns det kanske konstigt att se det på det viset. Men en måste alltid göra val, och en har alltid ett ansvar för att tänka på hur ens val påverkar en själv och andra.  Vem en umgås med, vad en säger, vad en ber av andra, hur en svarar på andras önskningar, vilka prioriteringar en gör, hur en värderar olika relationer och var ens gränser går, det är är väldigt viktiga frågor som en måste tänka igenom. Jag tycker inte riktigt att det kan ses som en politisk fråga. Det är bara viktigt.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Samhälle och politik, Sociala relationer och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s