Varför börsen studsar upp och ner och runtomkring som en nervös liten groda

Igår gick det att läsa om att börsen har rasat. En kan ju fråga sig varför en ska bry sig om detta om en inte är kapitalist och har massa aktier och sånt. Vad som är bra för börsen behöver ju verkligen inte vara bra för resten av samhället och vise versa. Aktiebörsen bryr sig om kapitalisternas vinst, den bryr sig inte om resten av ekonomin. Tyvärr är det så illa att hur finansmarknaderna fungerar har effekter för hela samhällsekonomin.

Enligt ekonomiska teorier ska aktiepriserna spegla marknadernas förväntningar om framtida vinster. Enligt många nationalekonomer och en del rättrogna marknadsliberaler speglar aktiekurserna marknadens rationella förväntningar om hur lönsamma aktier kommer att vara. Priserna stiger om företagen förväntas göra större vinster i framtiden, och priserna sjunker om vinsterna förväntas minska. Börsens rörelser beror på att marknadens aktörer får tillgång till ny information som gör att de ändrar sin bedömning av framtida lönsamhet. Om det blir känt att vädret kommer bli mycket soligare i framtiden leder detta till att aktier inom paraplyindustrin går ner medan solkrämsindustrins aktier går upp. Kraftiga börsras inträffar inte annat än under extrema situationer som inte går att förutse, såsom krig, naturkatastrofer eller revolutioner.

I verkligheten svänger börsen kraftigt och kraschar med jämna mellanrum, vilket gör det svårt att ta den marknadsliberala teorin på något större allvar. I verkligheten är börsens rörelser i hög grad irrationella. För det första överreagerar investerare på såväl goda som dåliga nyheter, vilket förstärker såväl uppgångar som nedgångar. För det andra är börsens rörelser i sig nyheter som marknaden reagerar på. Enligt teorin om rationella förväntningar ska marknaden endast bry sig om sådant som händer ”ute i verkligheten”. Den ska inte bry sig om hur andra aktörer på marknaden beter sig, men det är just vad den gör. John Maynard Keynes, en av historiens mest berömda ekonomer, liknade i en berömd jämförelse aktiemarknaden med en ”skönhetstävling” i någon tidning, där deltagarna ska gissa vilket ansikte som andra deltagare ansåg vara vackrast (sådana tävlingar var tydligen vanliga på 30-talet, om vi ska tro Keynes).

tumblr_mhyzp6WaCn1ry9vkao2_500Den relevanta frågan är: tror den genomsnittliga finansmäklaren att herren på bilden är stilig nog för damen?

Här är det fullständiga citatet:

“…professional investment may be likened to those newspaper competitions in which the competitors have to pick out the six prettiest faces from a hundred photographs, the prize being awarded to the competitor whose choice most nearly corresponds to the average prefer ences of the competitors as a whole; so that each competitor has to pick not those faces which he himself finds prettiest, but those which he thinks likeliest to catch the fancy of the other competitors, all of whom are looking at the problem from the same point of view. It is not a case of choosing those which, to the best of one’s judgment, are really the prettiest, nor even those which average opinion genuinely thinks the prettiest. We have reached the third degree where we devote our intelligences to anticipating what average opinion expects the average opinion to be. And there are some, I believe, who practice the fourth, fifth and higher degrees.”

Investerare är ute efter att välja de aktier som kommer att stiga i värde, så att hen kan sälja med vinst. För att göra detta måste hen inte förutse vilka aktier som kommer att bli lönsamma på lång sikt. Hen är mer intresserad av att välja de aktier som andra investerare kommer att bedöma som lönsamma. Eftersom alla ser problemet på samma sätt blir aktiemarknaden ett spel där vinnaren är den som bäst lyckas bedöma de andra deltagarnas bedömningar. När nyheterna rapporterar om ett plötsligt utbrott av grisinfluensa, vulkanutbrott på Island eller att en ny studie visar att monstren i det senaste pokémonspelet är tre gånger fulare jämfört med tidigare pokémon, då bekymrar sig investeraren inte i första hand för vad denna nyhet kommer att innebära för företagets lönsamhet, utan hur marknaden kommer att reagera på nyheten.

Att börsen fungerar så har betydelse inte bara för de som spekulerar i aktier, men för hela samhället. Aktiemarknadens funktion ska vara att allokera kapital så att det investeras i produktiva aktiviteter. Men eftersom börsens rörelser inte speglar verkliga ekonomiska förhållanden så finns det heller inget som talar för att kapital hamnar där det faktiskt behövs. Visserligen bryr sig inte heller en ”rationellt fungerande kapitalism” det minsta om vad som är bra för samhället, utan är endast intresserad av lönsamhet för kapitalägarna. Men en kapitalism där den ekonomiska aktiviteten i första hand speglar en irrationell kasinoverksamhet är antagligen ännu sämre lämpad för att uppfylla samhälleliga mål. Dessutom kräver investerare kompensation för risken som det innebär att investera i aktier, men risken är i sig ett resultat av hur kapitalmarknaderna fungerar.

no6-3-2Ett system som främjar ohejdad spekulation är ungefär lika vettigt som den här maträtten.

En annan fråga är om vi har någon anledning att bry oss om att, säg, Stockholmsbörsen rasar. Att ohejdad spekulation på börsen i sig är ett problem är uppenbart, men spelar det någon roll om den går upp eller ner? Även i idealfallet ska ju aktiekurserna endast spegla företagens lönsamhet, och deras lönsamhet har ingenting att göra med hur resten av samhället mår. Ett börsras är dåliga nyheter för de som äger aktier men å andra sidan är det goda nyheter för de som vill köpa aktier. Och för oss andra som inte har något med aktiebörsen att göra kan det ju verka som att det inte borde spela någon roll vad som händer med den.

Men tyvärr är det inte så enkelt. För även om vi inte har anledning att glädjas åt att börsen går upp så har vi däremot all anledning att oroa oss när den faller igen. Faktum är att vi bör börja oroa oss när den stiger kraftigt, för det är det som gör att den sedan kan krascha. När tillgångspriserna (aktier, fastigheter etc.) växer kraftigt år efter år så måste de för eller senare braka samman, och när detta sker påverkas hela ekonomin. För att förstå varför måste vi förstå hur de kraftiga prisökningarna kan uppstå till att börja med.

För några år sedan engagerade jag mig i studentkåren. Och med ”engagerade mig” menar jag att jag gick på ett par möten och röstade lite och åt av den gratis maten. Under ett möte redovisades kårens ekonomi och ett par bankmän var på besök och förklarade för oss hur kårens pengar var investerade i olika fonder. De sa att de rekommenderade att investera allt i aktier, för de väntade att börsen skulle gå upp med 20 procent per år eller nåt sånt. Jag minns inte exakt, men en hög siffra var det. Detta såg jag inte som ett gott tecken och om jag trodde att någon skulle lyssna på mig hade jag avrått kåren från att spekulera på börsen alls. Men jag kunde inte låta bli att fråga bankmannen hur han tyckte att det var stabilt att aktierna ökade i värde så snabbt.

”Hur kan börsen växa med 20 procent per år när ekonomin bara växer med ett par procent per år”, frågade jag.

Bankmannen svarade: ”20 procent är en försiktig uppskattning. I år steg den med dryga 30 procent och jag förväntar mig något liknande framöver”.

Detta var ju inte svar på min fråga så jag försökte igen: ”Men hur kan det växa så fort? Var kommer alla dessa pengar ifrån?”

”De kommer från marknadens förväntningar. De förväntar sig att vinsterna kommer att stiga, därför stiger aktiepriserna.”

 5688-159166810”Börsen går upp hela tiden. Det är inget konstigt. Se så vackert mitt skägg är.” *glitter* *glitter*

Det var allt jag fick ut ur honom. Hans förklaring var att börsens uppgång berodde på marknadens förväntningar, och han utgick underförstått ifrån att dessa förväntningar var rationella. Men oavsett hur rationella eller irrationella spekulanternas förväntningar är så är dessa i sig inte tillräckliga för att driva upp priserna. Priset på tillgångar beror på hur mycket köparen betalar för dem. Om priset på finansiella tillgångar stiger från ett år till ett annat så betyder det att mängden pengar som används för att spekulera på dessa finansiella tillgångar ökat i motsvarande grad. Om den kraftiga uppgången är tillfällig kan det ju hända att investerarna helt enkelt plockat fram pengar som de tidigare sparat i sina madrasser, men om priserna ska fortsätta stiga kraftigt år efter år måste nya pengar tillföras. I vårt ekonomiska system är det banker som skapar pengar genom utlåning. En del av lånen går till produktiva investeringar men om produktionen bara ökar med en eller två procent medan börsen stiger med över 20 procent, då betyder det att huvuddelen av pengarna som investeras i aktier inte har haft någon kontakt med den produktiva ekonomin.

Med andra ord, en övervägande majoritet av de pengar som bankerna skapar går direkt till spekulation på börsen. Bankerna gör detta eftersom det är väldigt lönsamt så länge börsen fortsätter att stiga. Och så länge investerare är villiga att skuldsätta sig allt mer för att delta i festen så fortsätter priserna att gå upp. Men förr eller senare nås den gräns då ingen längre är villig att ta nya lån, och då avstannar uppgången. Sedan börjar priserna rasa och rasa ännu mer när alla vill sälja i stället för att köpa. De illusoriska förmögenheterna är som bortblåsta men skulderna är kvar. Bankerna sitter på dåliga lån och blir ovilliga att låna ut pengar ens för att finansiera produktiva verksamheter. Så den ekonomiska aktiviteten stannar av. Bostadsmarknaden fungerar efter samma princip. Bostadspriserna stiger så länge det finns människor som är villiga att ta på sig allt högre skulder i hopp om att tjäna pengar på stigande bostadspriser. Men när bubblan spricker och bostadspriserna rasar så är skulderna allt som finns kvar, och de utgör en börda för hela ekonomin.

Det är som att upptäcka att plånboken är tom efter att du beställt kakorna. Och de visar sig smaka frigolit.

En börskrasch borde inte vara något problem för andra än de som gett sig in i aktiespekulation och gott kan skylla sig själva. Men när börsens uppgång bygger på ohållbart höga skuldnivåer så utgör kraschen startskottet för en ekonomisk kris som får följder för hela samhället. Jag vet inte om det där börsraset som rapporteras om nu kommer att vara början på en finansiell kris i Sverige. Men om krisen inte kommer nu så kommer den förr eller senare. Om det sker nästa månad eller nästa år, eller om staten lyckas koka ihop någon plan som skjuter upp det oundvikliga ännu längre, det är nog omöjligt att förutse. Men den privata skuldsättningen i Sverige är rekordhög, alla seriösa bedömare vet att vi har en bostadsbubbla och med tanke på att bankmän anser det normalt att aktierna stiger i värde med 20-30 procent per år måste aktiemarknaden vara minst lika uppblåst som bostadsmarknaden. Förr eller senare brakar det ihop, så mycket är säkert.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i pengar, Politisk ekonomi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Varför börsen studsar upp och ner och runtomkring som en nervös liten groda

  1. Ping: Varför bostadsbubblan är ett problem och vad som händer när den spricker | anarkoautism

  2. Ping: Som du googlar får du svar… | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s