Oreflekterade reflektioner kring text om förtryck och identitet

Jag läste ett blogginlägg på Vardagsrasismen med titeln ”förtrycket skiter i din identitet”. och kände för att skriva något om det. Är dock inte säker på vad som är proper etikett i det läget, hur en gör för att det inte ska uppfattas som antingen en attack när jag inte håller med, och som det där dåliga som händer när en håller med på fel sätt så att det verkar som att en insinuerar att det någon just sagt endast har ett värde om en själv godkänner det. Jag vill inte göra något av detta så jag hoppas att det inte verkar så. Hur som helst, läst gärna det inlägget, det är rätt intressant. Det jag skriver nu är i alla fall mina tankar kring det jag läste.

Det låter ju helt riktigt att stora delar av vänstern inte verkar förstå ”intersektionalitet”. Nu kan det ju vara jag som missuppfattat saken men som jag förstår saken så syftar begreppet intersektionalitet på den i grunden väldigt enkla tanken att förtryck samverkar. För att förstå förtryck och maktordningar är det nödvändigt att förstå hur de samverkar. Det är så jag förstår begreppets ursprungliga betydelse, men ofta används det på väldigt underliga sätt i stället. Nu tycker jag inte att det är rätt att tala om endast tre maktordningar (åtminstone funktion måste ses som en egen maktordning, även om det går ihop med patriarkatet och kapitalismen) men jag är heller inte så förtjust i tendensen att hitta på ett ”förtryck” varje gång en känner att andra tittar snett på en. Typ ”vi veganer/nykterister/personer som gillar textbaserade rollspel förtrycks för att vi bryter mot normen”. Liksom nej andra människor kanske drygar sig extra mycket men att kalla det förtryck är verkligen att ta i.

zszs01-v3Och definitivt förtryckt i egenskap av icke-normal!

Frågan om läsning och identitet är intressant. Jag har ju skrivit en del om det på den här bloggen. Så om ni vill veta hur jag tänker kring det kan ni nog hitta svaret. En sak jag ändå undrar över är om någon faktiskt hävdar att det förtryck som till exempel transpersoner utsätts för har sitt ursprung i att de identifierar sig som transpersoner? För det känns uppenbart orimligt. Jag säger inte att identitet är irrelevant, men i grunden kommer en transperson att lida minst lika mycket om hen inte identifierar sig som transperson. Om hen sedan identifierar sig som trans kommer hen också råka ut för att ständigt få sin identitet ifrågasatt och ogiltigförklarad. Detta är jobbigt, och jag skulle nog säga en del av förtrycket, men det är inte identiteten i sig som ger upphov till förtrycket. Jag tror nämligen inte att en undkommer förtryck genom att inte förstå sig själv (däremot kanske en inte ser att en drabbas av förtryck även om en lider av det).

Vardagsrasismen gör en poäng som jag finner intressant, som är att en transkvinna som läses som man inte förtrycks för att hon är kvinna men däremot för att hon läses som man. Detta skiljer sig ifrån den transfoba uppfattningen som säger att en transkvinna som inte passerar som kvinna, måste inneha en mans förtryckarposition. Men samtidigt kan det ju inte vara så att transkvinnan ifråga förtrycks enbart på grund av att hon läses som man, för i så fall skulle ju män också utsättas för samma förtryck. Så det måste finnas något mer. Detta är ingen invändning mot någon. Jag håller ju med om att läsning är mer komplicerat än att en blir läst som antingen man eller kvinna och så är det med det. Dessutom kan omgivningen vara helt säker på att en person är antingen man eller kvinna och samtidigt läsa den som ej fullvärdig medlem av något kön. Läsning är en komplicerad affär. Och detta behöver knappast säga men det är något som människor ägnar sig åt. Tror inte heller att det går att helt koppla bort identiteter från detta.

Jag vet typ inget om hur Kampen förs och vilka problem den har. Men att folk är alldeles för individfokuserade stämmer absolut. Som jag hatar att älska att klaga på detta. Som detta att folk som påstår sig ha en strukturell analys av patriarkalt förtryck men egentligen mest använder den för att avgöra vilka individer som blir förtrycka eller inte, vilken individ som är kvinna respektive man, och så vidare. Vilka individer kan kalla sig det ena eller det andra. Vem är trans på riktigt. Jag avskyr sånt. Så mer strukturer och mindre mobba individer tack. Och att mobba ut folk som bara råkar använda fel pronomen av misstag eller vad det kan vara… Jag hade ingen aning om att det var en grej. Borde inte vara det. Seriöst, så mycket grov transfobi en stöter på hela tiden förstår jag inte hur någon har energi över att mobba någon för något så fånigt.

Nu har jag ju inte kommit fram till så mycket utan bara skrivit mina tankar kring en text jag läste. Ska försöka komma med någon sorts slutsats ändå. Med några reservationer håller jag ju med om det mesta i sak. Sen vet jag för lite för att säga om verklighetsbeskrivningen är korrekt eller inte. En sak jag verkligen undrar över när jag läser om sånt här är om det verkligen är en vanlig grej att hävda att förtryck handlar om hur en identifierar sig i första hand? Jag känner till det där fenomenet med folk som påstår att förtryck helt enkelt beror på att en avviker från någon norm. Å andra sidan finns det ju också de som avfärdar kamper mot förtryck som de inte vill bry sig om som ”normkritik” och ”identitetspolitik”. Och det är väldigt viktigt att vara medveten om detta. Och ett förtryck blir ju inte heller mindre verkligt av att någon kanske använder fel begrepp eller en missvisande analys för att beskriva det. Men om någon på allvar talar om ”rikedomsförakt” som ett förtryck…

speedcry Må hela världen förakta er rikedom! Ni är Identitets-Politik Gone Madde!!

Men var var jag nu? Det handlade om identitet och förtryck. Jag skulle vilja säga ändå att det inte stämmer att förtrycket helt struntar blankt i allas identitet, men som jag sagt tidigare så är jag inte säker på vad det betyder. Har frågat om detta och jag har fått flera olika svar på frågan vad det betyder, när en säger att en maktordning eller ett förtryck ”bryr sig” eller ”inte bryr sig” om något. Så det är nog riktigt att säga att förtrycket inte bryr sig. Kanske ska jag i stället säga att många människor bryr sig om hur andra identifierar sig. Många feminister är ju underligt besatta av det och jag har svårt att tro att patriarkatet skulle vara bättre. Människor bryr sig, oavsett om förtrycket gör det eller ej.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Oreflekterade reflektioner kring text om förtryck och identitet

  1. Talking Back skriver:

    Visst har texten många poänger men funktionsnedsättningar som inte syns utanpå innebär att omgivningen läser all oss som icke-funktonsnedsatta och visst, risken är antagligen mindre att bli utsatt för direkt våld på gatan men den förtryckande strukturen finns där ändå. Just för att människor tror att jag ska fungera på ett visst sätt som jag inte kan funka på så har jag utsatts för både våld och förtryck och jag vet att jag inte är ensam om det. Jag tror inte att funkisförtrycket är en del av klassförtryck även om många personer med funktionsnedsättningar blir fattiga. Som du har skrivit så skulle ju ett kapitalistiskt samhälle snarare tjäna på att inte vara så funkofobt då många av oss skulle kunna vara produktiva. Hur som helst, min poäng med det här svamlet är att funkofobi inte kan reduceras till att bara handla om hur någon läses för då skulle alla med osynliga funktionsnedsättningar inte vara förtryckta.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Jag håller med dig helt. Jag ville inte skriva för mycket om det i just det här inlägget eftersom jag inte vill att det ska framstå som att jag är ute efter att såga just den här texten. Så jag nöjde mig med att konstatera att jag ser funktion som en egen ”maktordning” och att det inte går att bara reducera till något annat. Skriver mer om det någon annan gång. Men jag håller helt med dig som sagt. Det är också en anledning till att jag anser att iden om att ”hur en uppfattas av omgivningen är allt som spelar roll” är otillräcklig (för att uttrycka det milt). Det faktum att jag är utestängd från många sammanhang, att jag inte kan vistas på olika platser som en följd av att andra människor bestämt sig för att det inte finns någon anledning till att jag ska kunna må bra och röra mig fritt i samhället, det har ingenting att göra med hur de ”läser” mig. Otillgängligheten är ett faktum oavsett detta, otillgängligheten är inte given av naturen utan en konsekvens av omgivningens val och handlingar. Att jag mår dåligt av saker som lätt skulle kunna åtgärdas men som inte anses vara ett problem eftersom det bara drabbar mig (och andra som mig), det skadar mig alldeles oavsett hur omgivningen ”läser” mig. Och det är inte svårt alls att komma på flera exempel som dessa. En kan inte förstå funkisförtrycket utan att förstå detta.

      Liked by 1 person

  2. Ping: Förtryck handlar inte bara om hur omgivningen uppfattar en | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s