Jag bryr mig om saker som är helt irrelevanta för andra och det är okej.

Ibland tänker jag på detta med hur oviktigt det jag skriver framstår för många andra. Jag är medveten om att det finns många människor som blir arga och upprörda över det jag skriver, eller i alla fall skulle bli det om de hade hittat den här bloggen. Detta berör mig mindre. Jag vill inte utsättas för andras ilska och hat för det är väldigt obehagligt men att sådana personer blir upprörda har jag inget emot. Då känns det värre att tänka på de som tycker att det jag skriver är helt poänglöst. De som inte förstå varför någon skulle bry sig om det jag säger. Nu är det inte alltför många som ens läser det jag skriver och därför är det inte så ofta jag råkar ut för detta men då och då dyker det upp någon som tydligt ska förklara hur fullkomligt meningslöst det jag skriver är.

coronet1Jag hatar verkligen detta och är sämst på att hantera det.

Och desto oftare ser jag sådant sägas om de ämnen som jag skriver om, även om det inte är riktat direkt till mig. Ofta skriver jag om ämnen som diskuteras på Twitter, och det finns alltid de som lägger en hel del tid på att påpeka hur onödiga olika diskussioner är. Så sker ofta i diskussioner som handlar om det som jag skrev om i gårdagens inlägg, många tycker att det är ett icke-problem jag tar upp och inte värt att diskutera. Jag skulle kunna säga något om att ständiga diskussioner om hur ovärt något är att diskutera i sig känns rätt meningslöst, men jag är rädd att detta skulle bli alltför meta så jag avstår. I vilket fall som helst tar jag åt mig orimligt mycket av att veta att andra tycker att det jag säger är helt oväsentligt.

Min första reaktion är att jag måste försvara mig. Att försöka bevisa att det jag säger är viktigt. Men sanningen är ju att vad som är viktigt och oviktigt är subjektivt. Det är en fråga om värderingar. Så jag kan inte bevisa mig för det finns inget att bevisa. Självklart tycker jag att det jag skriver om har betydelse. Sen finns det väldigt viktiga saker som jag inte skriver om, eftersom jag inte har något intressant att säga om dem. Men det jag skriver om är ju alltid saker som jag bryr mig om, för att de är viktiga eller intressanta. Och om jag beskriver ett problem så är det ju för att jag anser att det är ett viktigt problem som förtjänar att uppmärksammas. Oavsett om andra kan relatera till det eller inte så har jag alltid mina skäl att skriva om det jag skriver om, och ta upp de frågor jag tar upp.

Det har betydelse för mig så jag har ingen anledning att försvara mig. Om någon tycker att det jag skriver är onödigt, att de problem jag tar upp inte är några riktiga problem eller att det jag säger är irrelevant eftersom jag använder fel perspektiv, då finns det inte så mycket att göra mer än att konstatera att våra värderingar skiljer sig åt. Jag borde inte känna att jag måste försvara mig för att någon annan har avvikande värderingar. Vi har olika uppfattningar om vad som är viktigt och inget vi säger kommer att ändra på detta. Hur du tänker när du bagatelliserar något som är viktigt för mig är jag egentligen inte intresserad av att veta. Jag kommer inte ändra åsikt och inget jag säger kommer att påverka att du är likgiltig inför något som jag känner starkt inför.

irrelevancyEller ”vår bilaterala relevans är asymptotiskt sig närmande noll” på Carl Bildt-språk?

Därför finns det heller ingen anledning egentligen att reagera så negativt på att andra tycker att det jag säger är meningslöst eller att någon fråga jag bryr mig om inte alls är viktig. Det är klart att det är många som har den inställningen, det är inte som att detta på något sätt förvånar mig. När någon säger direkt till en att ens ord, tankar och känslor är irrelevanta, då är det självklart svårt  att inte bry sig om detta men det är viktigt att komma ihåg att det det är något som får stå för den personen. Det kommer alltid att finnas många som inte alls kan relatera till det som berör mig. Jag gillar det inte men, det är inget jag borde ta hänsyn till. Det jag skriver om är viktigt och intressant för mig, oavsett vad andra tycker. Hur kan det då vara irrelevant?

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Personligt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s