Lite mer tankar om Marx och hans pengar

Något jag sett från Marxister på Twitter är något i stil med att Marx inte hade någon teori om prissättning, eftersom sådant är onödigt tjafs som bara liberaler håller på med. Detta förbryllar mig något. För jag har inte läst särskilt långt i Kapitalet men vår Marx har redan sagt en hel del om prisbildning, så det kan inte vara sant att han inte brydde sig om det.

Det tredje kapitlet har titeln ”penningen eller varucirkulationen”, och jag har redan skrivit lite om det i ett tidigare inlägg som handlar om det. Jag har inte läst klart kapitlet. Varje kapitel är indelat i underkapitel, och jag går tillväga så att jag läser en eller två av dessa i taget och skriver mina tankar och reaktioner kring det. Jag gör så för att jag hoppas att det blir lättare att hänga med om jag inte skriver om alltför mycket på en gång. Det blir också lättare att bestämma vad jag ska skriva om. Kan hända att det gör att jag missar något men med tanke på hur mycket det är att läsa kommer jag ju missa en massa saker oavsett hur jag gör, så det är okej.

largeHeja heja! Kapitalet består av tusen volymer med en miljon sidor men det går så bra så. ^.^

Marx penningteori är, förvånande nog, ganska borgerlig. Den har också en del underliga inslag. Han tror att pengar i grunden är ädla metaller, vars värde bestäms på samma sätt som alla andra varor. Så pengar tillverkas då genom att guld grävs fram i någon gruva och formas till mynt. Visserligen är han medveten om att det finns papperspengar, men han menar att dessa bara fungerar så länge det också finns mynt av guld eller något annat värdefullt material.

Marx är dock medveten om att pengar inte är en vara som vilken annan vara som helst. En viktig skillnad mellan pengar och varor, är att pengarna cirkulerar. De går runt runt. Varor blir till pengar som blir till andra varor. Men en vara blir för det mesta till pengar bara en gång, medan pengar kan bli till nya varor hur många gånger som helst. Om vi tänker oss en tröja som kostar hundra kronor. Så länge den är osåld är den en vara som motsvarar 100 kronor. Men när tröjan blir köpt, då slutar den att vara 100 kronor. Då är den bara en tröja, men inte en vara. Men de hundra kronorna fortsätter att vara värda hundra kronor. Samma hundra kronor kan bytas mot tonfisk, bensin, garn, böcker och så vidare. Varorna som pengarna bytes mot faller snart ut ur cirkulationen för att konsumeras. Men pengarna har ingen slutstation.

lotteriInte bara kan allt köpas för pengar, det kan köpas för samma pengar.

Den hastighet som pengarna snurrar omkring i är en del av den ekvation som Marx presenterar som ser ut på följande sätt:

Penningmängden x pengarnas omloppshastighet = den totala prissumman.

Penningmängden säger sig självt. Det är hur mycket pengar som finns. Idag är nästan alla pengar vi använder elektroniska och existerar bara som siffror i bankernas datorer. Om en lade ihop alla pengar på alla bankkonton så skulle detta mer eller mindre motsvara penningmängden.

Den ”totala prissumman” är det sammanlagda värdet av alla transaktioner under en viss tidsperiod. Det är den sammanlagda kostnaden av allting som säljs under en viss  tidsperiod. Så om vi i Sverige under ett år köper 15 miljoner garnnystan för 5 kronor styck, 2 hus för 20 miljoner kronor styck och lösgodis för sammanlagt 5 miljoner, då är det sammanlagda värdet 100 miljoner kronor. Det är detta Marx  menar med den totala prissumman. Det är alltså hur mycket vi handlar för under en viss tid. Om den totala prissumman ökar kan detta betyda två saker. Antingen har mängden varor ökat, eller också har priserna ökat (eller både och).

Pengarnas omloppshastighet är hur snabbt pengarna cirkulerar, eller hur ofta varje krona byter ägare i genomsnitt. Om det finns 20 miljoner kronor som ska genomföra transaktioner som är värda 100 miljoner, då innebär detta att varje krona måste byta ägare i genomsnitt fem gånger. Om penningmängden var 200 miljoner kronor så skulle detta betyda att minst hälften av pengarna inte bytte ägare alls.

joakimvonand Kanske för att någon snål Anka inte har en massa pengar han inte vill använda.

Allt detta är egentligen självklarheter. Det säger sig självt att det måste vara så. Om transaktioner sker för ett värde av 100 miljoner kronor, då måste detta innebära att penningmängden multiplicerat med omloppshastigheten är 100 miljoner kronor. Nästa fråga är hur orsakssambandet ser ut. Marx menar här att penningmängden anpassar sig efter prisnivån och omloppshastigheten. Så om vi antar att omloppshastigheten är konstant, då betyder det att om prissumman ökar (antingen för att priserna ökar eller för att fler transaktioner äger rum) då kommer detta leda till att penningmängden ökar.

Detta är ett resonemang som jag har svårt att få grepp om. Vanligtvis brukar en ju tänka att det är mängden pengar som påverkar priserna. Om regeringen bestämde sig för att ge varje medborgare en miljon kronor så är det enkelt att se varför detta antagligen skulle pressa upp priserna. När bankerna lånar mer ut pengar (skapar pengar) till folk som vill köpa hus, då stiger bostadspriserna. Men enligt Marx så är det alltså tvärtom, penningmängden anpassar sig till priserna. Den ”totala prissumman” är ju hur mycket pengar som spenderas, och det är svårt att se hur penningmängden automatiskt skulle anpassa sig till detta. Om staten eller bankerna skapar mer pengar så har vi mer pengar. Pengar är ingen naturkraft som anpassar sig efter något alls.

tumblr_nh7qrj3Nlc1u6w9lso1_400Frågan är vem som snurrar och vem som blir snurrad.

Jag antar att Marx syn på detta hänger ihop med hans övertygelse av att pengar (1) måste vara tillverkade av något värdefullt material och (2) värdet beror på mängden arbete som krävs för tillverkningen. Om detta vore sant kan pengarnas värde inte ändras hur som helst bara för att det finns mer eller mindre av dem. Så Marx avfärdar bestämt idén om att pengar skulle ha ett godtyckligt värde, som inte har att göra med dess materiella egenskaper. Han erkänner visserligen att det finns papperspengar, men han hävdar att dessa endast är symboler för guldpengar, och att deras värde därför är knutet till guldet. Att ersätta allt med papperspengar vore omöjligt, säger han.

Till Marx försvar kan sägas att han levde under en tid då guldmyntfoten var ett faktum. Detta innebar att pengarnas värde verkligen var knutet till guldet vid den här tiden. Men 1800-talets monetära system var en historisk anomali, som dessutom var designat i de besuttna klassernas intresse. Jag ska inte skriva om detta nu, men det hade vissa likheter med dagens EMU. Därför känns det lite konstigt att Marx framställer denna kapitalistiska institution som tingens naturliga ordning, och hävdar att den har en allmän historisk giltighet. Att det vore omöjligt att ersätta guldmynt med papper kan vara en av nationalekonomins pinsammaste förutsägelser sen Adam Smith hävdade att USA:s politik dömde landet till ekonomisk underutveckling.

buyLätt att säga med facit i hand men… köp inte, okej?

Det verkar alltså som att Marx, när det gäller det här ämnet, var ganska mycket ute och cyklade. Jag har inte läst klart hela kapitlet än men vad han än skriver senare kan inte ändra min tolkning av det jag läst hittills, om det inte visar sig att han bara skojade hela tiden och då blir jag sur. Hur som helst, jag har försökt förklara grunderna i Marx penningteori här. Den är ju inte så viktig egentligen, men jag tänker att eftersom Marx nu är känd och anses vara mycket klok (vilket jag för övrigt inte ifrågasätter) så tänker jag att en del kanske är nyfikna på vad han hade att säga om pengar och sånt. Jag har gjort mitt bästa för att förklara men det var inte så lätt. Som alltid är ni välkomna att fråga om det är något ni undrar över. Lovar inte att jag kan svara men frågor har jag inget emot. Och jag tycker att det är intressant, eftersom jag är allmänt intresserad av ämnet. Men jag hoppas att jag snart får skriva om de där grejerna av Marx som alla pratar om. Ingen verkar prata om hans teorier kring pengar och detta är faktiskt fullt förståeligt.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Marxism, Politisk ekonomi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s