Lite mer om idealism och materialism.

Jag skrev tidigare om materialism och idealism som två olika perspektiv för politisk analys. Nu tänkte jag försöka reda ut ett vanligt missförstånd som rör dessa positioner. För det finns de som hävdar att materialism och idealism hänger tätt samman med höger och vänster, och att materialism då skulle vara mer vänster medan idealism är höger. Detta har att göra med en missuppfattning som är att ett materialistiskt perspektiv gör att en blir mer benägen att se strukturer, medan idealism leder till att en fokuserar mer individer.

Problemet med detta är att det inte stämmer alls. Materialism – idealism har inget att göra med höger eller vänster.

Det som verkligen utmärker skillnaden mellan höger och vänster är att högern fokuserar på individer, medan vänstern utmärks av ett strukturellt perspektiv. Socialister är materialister, men så är även neoklassiska ekonomer och nyliberaler. Det som skiljer högern och vänstern åt är att högern allmänt är individfokuserad jämfört med vänstern som fokuserar mer på strukturer. Men strukturalism – individualism är en helt egen dimension. En kursbok jag läste handlade om detta. Den var inte särskilt intressant så jag orkar inte kolla upp vad den hette, men en sak minns jag som är relevant i det här sammanhanget. Det handlade om att alla samhällsteorier kan placeras in på två skalor, som är oberoende av varandra. Det ena är en skala mellan materialism och idealism, den andra är mellan strukturalism och individualism. Jag ritade ett diagram för att illustrera detta och jag ska nu försöka förklara vad detta betyder.

diagram

Jag har inte så jättebra koll på politiska teorier så jag skrev upp vad jag kunde komma på.

Ett individualistiskt perspektiv innebär att en lägger stort fokus på individen. En anser att samhället helt enkelt är summan av alla individer. Individualisten blundar för strukturer och ser inte strukturella problem, utan lägger allt på individnivå. Det är uppenbart varför individualismen är borgerlig. Men individualism kan kombineras med antingen idealism eller strukturalism. Den klassiska liberalismen är idealistisk (rättelse: jag hade fel när jag skrev detta, stora delar av den klassiska liberalismen var materialistisk. Däremot finns det en modern liberalism som inte är så ”ekonomisk” inspirerad som är mer idealistisk), men nyliberalism är mycket mer materialistisk. Nyliberalismen har starka kopplingar till den nationalekonomiska ”neoklassiska” teorin, vilket antagligen är den mest materialistiska samhällsteori som finns. Den neoklassiska teorin betraktar individer som ”rationella nyttomaximerare” som är helt egoistiska och motiveras av materiella fördelar. En ”individualistisk” teori behöver inte fokusera på enskilda människor. ”Individen” kan till exempel vara en organisation, ett parti eller ett företag. ”Realism” är en teoretisk inriktning inom statsvetenskap som ser stater som individer och analyserar internationell politik utifrån detta.

Strukturalism innebär att fokus hamnar på strukturer och institutioner i stället för individer. Samhället kan inte reduceras till enskilda individers handlingar. Ett idealistiskt strukturperspektiv innebär att en ser idéer och föreställningar som sociala fenomen, snarare än något som bara finns inom individen. Utifrån ett sådant perspektiv blir sociala konstruktioner och normer viktiga för att förklara  samhälle. Jag skulle tror att genusvetenskap mestadels rör sig inom det fältet. Slutligen har vi den strukturella materialismen, som innefattar marxistiska och socialistiska perspektiv. Detta perspektiv fokuserar på hur makt och resurser är fördelade mellan människor.

selty_and_shizuo_by_grimmiko88-d34szvxHänger ni med?

Tills sist vill jag påpeka att en inte vara är antingen det ena eller det andra. En kan vara mer eller mindre idealist eller materialist och mer eller mindre individualist eller strukturalist. Men det är nog inte många som skulle säga att vare sig någon av dessa faktorer är helt och hållet oväsentlig. Även en extrem materialist är nog åtminstone en procent idealist och vice versa. Hur som helst, en kan ju tycka vad en vill om mer idealistiska analyser men att säga att de nödvändigtvis skulle vara så värst individfokuserade är orättvist och helt enkelt inte sant.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s