Ljudkänslighet

Just nu håller jag på att utsättas för ljudterror. Det har pågått i en tumme. Så det här skriver jag mest för som ett försök att fokusera tankarna på något annat än det att grannarna spelar musik på väldigt hög volym. Det funkar inte jättebra, jag kan inte sluta höra ljud bara för att jag försöker tänka på något annat. Jag har inte den förmågan. Och jag är extremt ljudkänslig. Inte bara ljudöverkänslig, men väldigt mycket så. Även de personer jag träffat som har liknande problem, klarar ändå av att vistas i miljöer som jag undviker till varje pris. Vanliga tågresor kan vara en plåga om det är för mycket folk. Hur känslig jag är varierar, vissa dagar är det värre. För någon månad åkte jag buss till Göteborg. Det var såna där bussar med extra stora och lyxiga säten på bussens översta våning. Men jag höll på att bryta ihop av att typ hälften av passagerarna lyssnade på musik. De hade hörlurar, såklart, så det var inte att ljudet var väldigt högt. Men det var där hela tiden, och jag kan inte koppla bort omvärlden och tänka på något annat. Jag kröp ihop i det lyxiga fåtöljsätet och satt som en ångestboll hela resan. Men det värsta är att åka tåg eller buss och hamna i samma vagn som ett barn som skriker. Det är fysiskt smärtsamt.

tumblr_inline_mxnqxgR6vu1qf7wocPaniktillståndet som uppstår när ljudmiljön blir för outhärdlig.

När jag berättar att jag inte kan hantera ljud så uppstår får jag väldigt ofta frågan:

”Har du testat att ha öronproppar?”

Ja jag har testat öronproppar! Jag lever med det här varje dag, jag har testat allt som är värt att testa. ”Öronproppar” är den lösning som nästan alla kommer tt tänka på efter en halv sekund, så självklart har jag kommit på tanken.

Och när jag berättar att ja jag använder öronproppar så svarar de nästan alltid likadant:

”Men det hjälper inte?”

Så får jag förklara att jo det blir ännu värre utan, men öronproppar gör inte så det blir tyst. Ibland blir den jag talar med förvånad över att jag hör vad de säger när jag har öronproppar. Detta får mig att undra om andra människor verkligen upplever att det blir tyst om de korkar igen öronen.

Jag vet inte vad jag tänkte komma med det här. Jag skulle kunna skriva något om hur samhället med enkla medel kunde göras mycket mer tillgängligt och mindre outhärdligt för personer som har den här sortens problem. Och jag skulle kunna säga mycket mer om hur det är att leva med överkänslig hörsel i kombination med oförmåga att sålla bort intryck. Men det får i så fall bli en annan gång. För just nu har jag inte den koncentration som krävs för att formulera mig bra. Min koncentration blir sämre, och min energi försvinner allt mer, för varje sekund som jag tvingas lyssna på det här eländet.

oljud

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Autistisk och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Ljudkänslighet

  1. Talking Back skriver:

    Det känns lite förutsägbart att skriva ”tack” igen men det här var så ruggigt mycket igenkänning och så skönt att någon annan satte ord på det. Övertron på öronproppar, att gå sönder av alla ljud överallt som jag förutsätts kunna sålla bort gör mig vansinnig. Som grädde på moset avslutas öronproppskonversationerna ibland med ”om du utsätter dig för lite mer ljud så kanske du vänjer dig?” Nej. Jag vänjer mig inte. Jag har utsatt mig för mer ljud än jag orkar varje dag under hela mitt liv och jag har ju inte vant mig utan tvärt om – ju mer jag utsätter mig desto ljudkänsligare blir jag.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Åh. ja just det, det där med att en ska ”vänja sig”. Känner igen det där och som du säger, att utsättas mer för det gör det bara värre. Om jag alls ska ha någon möjlighet att hantera tillfälliga störningar så gäller det att det är tyst emellan så jag kan återhämta mig.

      Liked by 1 person

  2. Ina skriver:

    jag är också extremt ljudkänslig.

    för mig blir lösningen musik, som en ljudvägg mot alla andra ljud. musiken väljer jag ju själv och jag väljer vad jag tycker om, så det blir inte outhärdligt.
    det outhärdliga ligger ju i att jag alltid måste ha musik tillgängligt.
    jag klarar av att röra mig utanför hemmet (har även social fobi) tack vare musikspelare och hörlurar. det dämpar ljuden utifrån. tar inte bort dem, inte helt, men dämpar dem. tack och lov för mp3spelare.

    jag bor också tack och lov i ett väldigt väl isolerat hus, jag hör inte mycket från mina grannar. men när jag gör det, blir det en plåga. en plåga att höra det. en plåga att försöka distrahera mig och fokusera på annat, när jag ju faktiskt inte KAN sluta höra det, vad jag än gör.
    det går lättare att stå ut om jag vet att det är tillfälliga saker, exempelvis att grannen borrar i en vägg. det pågår bara en stund. men vet jag att detta borrande skulle återkomma varje dag, eller flera gånger varje dag, blir jag hysterisk.
    har en granne nu som envisas med att hälsa och säga adjö till sin familj väldigt högljutt ute i trapphuset, precis utanför min dörr. det sker flera gånger i veckan, och under en ganska lång stund. har sagt till, förklarat hur jag upplever det, men får noll respekt och gehör.
    DET driver mig till fullkomligt vansinne, ovanpå hysterin som kommer av att jag inte kan sluta höra ljud.

    och folk förstår verkligen inte.
    det underbara tipset om öronproppar är ju en klassiker, jag orkar inte ens bemöta det längre.
    och jag förstår inte hur folk inte kan förstå.
    alla kan väl relatera till åtminstone NÅGOT som de inte kan bortse från? en klåda som håller i sig trots att man kliar eller smörjer med klåddämpande?
    ibland blir jag mållöst förundrad över hur svårt de så kallat ”normala” människorna har för att leva sig in i andras problem. och sen är det jag som aspergare som får höra att jag har svårt att tänka mig in i hur andra har det, tänker och känner.
    min tillvaro skulle bli så jävla mycket bättre om bara folk kunde försöka visa empati för ljudkänslighet.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Tack för din kommentar, det var betydligt mer utförlig respons än jag brukar få och det är roligt. ^.^

      För mig funkar musik tyvärr inte särskilt bra. Det kan göra det, men bara ibland. För mer ljud gör mig trött och dessutom känns det inte som att jag väljer den själv. För om jag måste lyssna på musik för att blockera ut något annat, då känns det påtvingat vilket är psykologiskt jobbigt. Och när jag är ute bland folk funkar inte musik alls, för volymen jag skulle behöva för att faktiskt blockera ut omvärlden vore outhärdligt hög.

      Förstår helt vad du menar med att tillfälliga ljud är mycket lättare att hantera. Om det inte verkligen är så högt att det är smärtsamt så kan en ju leva med att det låter en stund, om det blir tyst sen. Jag har också lättare att stå ut med ljud som är oundvikliga, än ljud som jag vet är någons val. Men det beror såklart också på vad det är för ljud.

      Tyvärr är ju neurotyper i allmänhet sämst på att sätta sig in i andras situationer. Och tvärtom vad de säger så är vi autister antagligen betydligt bättre på det. För vi har inget val. Jag känner också så att om folk omkring mig bara kunde visa lite mer hänsyn så… det skulle göra tillvaron så mycket bättre

      Gilla

      • Ina skriver:

        jag förstår verkligen. ibland befinner ju jag mig också i situationer där musiken måste höjas till en rentav skadlig volym för att hjälpa. och frustrationen då blir övermäktig, då blir jag också en ångestboll.
        musik funkar ju inte för mig när jag ska sova heller, och det kan också skapa mycket stor ångest för mig. har sömnproblem ändå, ljudkänsligheten ovanpå det…

        ja precis, det är nog en av anledningarna till att jag aldrig blir störd av naturljud. inte ens skrikande fiskmåsar stör mig alltid. vilket också ökar på frustrationen i situationen med min granne. de kan välja att säga adjö inne i lägenheten där jag inte hör det, men de väljer att göra det där det stör mig.

        folk. denna eviga känsla till djup förvirring och irritation.

        Liked by 1 person

  3. Emelie skriver:

    ”Jag skulle kunna skriva något om hur samhället med enkla medel kunde göras mycket mer tillgängligt och mindre outhärdligt för personer som har den här sortens problem. Och jag skulle kunna säga mycket mer om hur det är att leva med överkänslig hörsel i kombination med oförmåga att sålla bort intryck. Men det får i så fall bli en annan gång.”

    Please, skriv mer. Jag får inte de professionella kring min son att förstå fullt ut. Och alltid detta prat om hörselskydd och öronproppar. Ett förslag som kom upp sist är att vi ska prova med audiofon. Vad tror du om det?

    Jag skulle vilja länka och citera dels blogginlägget och dels kommentarerna, i min blogg ”Triss i autistiskt syndrom”. Får jag?

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Jag hade helt glömt bort detta men hade planer på att skriva mer om detta så ska se till att det blir av. Du får gärna citera och länka till detta och allt annat jag skrivit på den här bloggen. ^.^
      Apropå din fråga om audiofon så får jag återkomma till det, för jag vet inte vad en audiofon är.

      Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Googlade på audiofon. Lärde mig att det är ett tekniskt hjälpmedel som kan hjälpa med att dämpa störande ljud och göra så att lärarens röst bättre. Min första tanke är att detta kan vara användbart eller värdelöst, beroende på vilka svårigheter ditt barn har. Om problemet är att det är svårt att koncentrera sig på lärarens (eller vem det nu ärs) röst borde det kunna hjälpa, men om problemet är att det helt enkelt är för mycket intryck att hantera tror jag inte att ett sådant hjälpmedel kan göra mycket nytta. Så det är viktigt att förstå vad det är för svårigheter (min erfarenhet är att ”professionella” ofta drar sina egna slutsatser utan att egentligen försöka förstå situationen). Så jag tror att audifon kan vara värt att testa, men skulle inte räkna med att det gör någon större nytta. Är säker på att det inte skulle hjälpa mig, men kan tänka mig att andra kan ha nytta av det. Beror på vilken typ av och hur stora svårigheter en har, gissar jag.

      Allt detta är så klart tankar från någon som i morse inte visste vad en audiofon vad.

      Liked by 1 person

      • Emelie skriver:

        ”Är säker på att det inte skulle hjälpa mig… ” och då tänker jag att det inte skulle hjälpa Fred.

        Jag funderar om jag skulle kunna anlita dig som Freds språkrör? Jag har fått en känsla, att du om någon förstår hans svårigheter.

        https://trissiautistisktsyndrom.wordpress.com/2015/09/07/fred/

        https://trissiautistisktsyndrom.wordpress.com/2015/09/25/oljud/

        Gilla

      • Anarkoautism skriver:

        Jag har läst inläggen nu och ser att det verkar vara ganska allvarliga problem, och då har jag svårt att tro att ett sådant enkelt hjälpmedel skulle vara till någon nytta.

        ”Jag funderar om jag skulle kunna anlita dig som Freds språkrör? Jag har fått en känsla, att du om någon förstår hans svårigheter.”

        Jag vet inte vad det skulle innebära eller om det är något jag har möjlighet att hjälpa med. Men jag sympatiserar och vill gärna hjälpa om jag kan. Om du vill diskutera något som inte passar att diskutera i kommentarsfält på en blogg kan du alltid maila mig på eremitpupur snabel-a gmail punkt com, så svarar jag efter bästa förmåga. Jag kan dock inte lova att jag svarar på en gång för i perioder har jag fullt upp med att hantera min egen situation. Och jag har inga expertkunskaper utan utgår mycket ifrån mig själv och mina amatörkunskaper om autism i allmänhet. Men om jag ändå kan vara till hjälp så får du gärna kontakta mig så får vi se vad jag kan göra.

        Liked by 1 person

  4. Ping: Några exempel på hur samhället kan bli mer tillgängligt för personer som lider av ljudkänslighet | anarkoautism

  5. Ping: Kan ljudkänslighet vara en fas? | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s