Identitetspolitik?

”Identitetspolitik” är ett av många begrepp som jag ofta ser användas men aldrig riktigt förstått. Jag har förstått att ”identitetspolitik” ofta har en negativ klang. Att det syftar på någon sorts politisk kamp som är mindre viktig än den politiska kamp som inte är ”identitetspolitik”, men det är ungefär allt. Jag läste nyss detta inlägg om identitetspolitik där begreppet definieras på följande sätt:

”Identitetspolitik är ett begrepp som först den senaste tiden vuxit fram i den populära medvetenheten, och definieras enligt Wikipedia som ”politiska ställningstaganden som grundar sig på egenintressen och individers egna sociala intressegrupper”. Huvudfrågorna handlar till stor del om minoriteters samhälleliga och medborgerliga rättigheter och att ge röster till de som upplever förtryck.”

Eftersom jag länge undrat vad ”identitetspolitik” egentligen betyder var det intressant att läsa detta. Utifrån detta tycks identitetspolitik vara rätt viktigt ändå, och inte något negativt som jag tidigare trott. Jag menar, förtryck av minoriteter och medborgerliga rättigheter är ju viktiga grejer. Svårt att se varför det finns de som är emot att en kämpar för sånt. Eller nej, jag har lätt att se varför många är emot det men jag förstår inte hur någon kan vara öppen med det. Det länkade blogginlägget handlar dock om hur vänstern bryr sig för mycket om ”identitetspolitik” och för lite om annat.

Så här tolkar jag analysen: identitetspolitik är det som beskrevs ovan och det är sådant som berör minoriteter. Motsatsen till ”identitetspolitik” tycks vara klassfrågan, som berör den breda massan. Tidigare var klassfrågan vänsterns huvudfråga men nuförtiden fokuserar vänstern för mycket på identitetspolitik och för lite på klass. Detta gör att vänstern tappar stöd av den stora massan, som inte är intresserad av minoriteters rättigheter. Detta utnyttjar högerpopulister genom att ställa grupper mot varandra. I stället för att helt fokusera på minoriteters rättigheter måste vänstern även börja lyfta klassproblematiken, eftersom det är den enda fråga som berör majoriteten.

Det var även något skattepengar som dock inte verkar vara så viktigt i sammanhanget. En kan fråga sig vem som egentligen ingår i  den så kallade”majoriteten”.  Det är inte så enkelt som att det syftar på en majoritet av befolkningen. Sexism ges nämligen som exempel på identitetspolitisk fråga trots att det är något som drabbar en majoritet. Eftersom majoriteten inte berörs av ”sexism, rasism, hbtq-fobi, funkofobi, osv” måste majoriteten vara vita abled heterosexuella cismän (som inte är överklass). Detta leder till den något förvånande slutsatsen att majoriteten är en minoritet och vice versa.

tumblr_njj6u5KAix1tdpzi3o1_500Mitt namn är Den Stora Massan. Jag är i majoritet.

Den som inte blir förvirrad av detta måste ha nervsystem av stål. Men det hela tycks gå ut på att identitetspolitiken består av allt som inte handlar om klass. Och att vänstern ger förtryck av minoriteter för stor uppmärksamhet. Och detta gynnar högern på något sätt. Jag kan inte påstå att jag lagt märke till denna oproportionerligt stora uppmärksamhet som minoriteters rättigheter tydligen fått men med tanke på vilka som utgör den stora massan är jag inte alls förvånad över att denna anser att det är för mycket. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad identitetspolitik egentligen betyder men tills jag ser det användas i något annat syfte än att argumentera för att minoriteters rättigheter får för mycket uppmärksamhet  utgår jag ifrån att det är ett i praktiken värdelöst begrepp.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Identitetspolitik?

  1. Ping: Äntligen tror jag mig riktigt förstå den där debatten om materialism och normkritik | anarkoautism

  2. Ping: Att blunda för sina egna privilegier | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s