Materiella förhållanden och normer som grund för strukturellt förtryck

Det finns en debatt som, om jag förstått saken rätt, handlar om huruvida förtryckande strukturer beror på förtryckande normer eller om det beror på materiella förhållanden. Jag förstår inte varför det ena måste utesluta det andra men det känns som ganska typiskt för hur många resonerar. De som tillhör ”normskolan” använder normer för att förklara alla maktordningar, även när normer inte har mycket med saken att göra. Somliga ”materialister” å andra sidan fnyser åt allt prat om normer och hävdar att det bara är verkligt förtryck om det har sin grund i någon maktordning, som de bedömer är har en ”materiell bas”. Andra har mellanpositioner, som erkänner att båda delarna har betydelse.

Jag ser det som att båda delarna är viktiga. Materiella förhållanden ger upphov till normer, men förtryckande normer har också materiella konsekvenser. Olika maktordningar fungerar på olika sätt. Allt förtryck handlar i någon mening om att en grupp har tillgång till mer makt och resurser än en annan (jag tänker mig att detta är ungefär vad ”materiell” betyder). Men olika maktordningar fungerar på olika sätt, och en maktordning blir inte mindre verklig eller viktig för att normer spelar en större roll. Men det har konsekvenser för hur de ska bekämpas. Olika maktordningar måste förstås på olika sätt.

Klass är en maktordning som har ganska lite med normer att göra. Underklassen förtrycks inte för att de avviker från en ”överklassnorm”. Klassförakt är en verklig grej, men underklassen förtrycks oavsett om överklassen föraktar eller respekterar dem. Precis som att en slav förtrycks oavsett om det anses normalt att vara slav. Klass är ett maktförhållande som i grunden bygger på att somliga har mer makt och resurser än andra. Men överklassen har inte mer makt och resurser för att den är överklass, den är överklass för att den har mer makt och resurser. Om en utjämnade skillnaden i makt och resurser skulle det inte längre finnas olika klasser. En strategi för att bekämpa klassamhället måste bygga i första hand på att beröva överklassens ekonomiska och politiska makt. Överklassen är inte ens norm, den vinner på klassamhället ändå. (Obs jag kan inget om marxistisk klassanalys så marxister lär ha invändningar mot detta, men jag tycker att det duger som sammanfattande beskrivning.)

424703634799396501958993
Farbror Joakim tjänar på det kapitalistiska klassamhället. Detta beror inte på normer. Hans rikedom är inte normal.

Rasism hänger samman med klass men det är inte samma sak. Rasifierade hamnar systematiskt i botten i klasshierarkin. Men även om skillnader i ekonomisk och politisk makt skulle utjämnas så skulle det i sig inte innebära att rasism försvann (däremot kanske det skulle vara lättare att bekämpa men det är en annan sak).

När det kommer till patriarkalt förtryck finns det både strukturer och normer. Män har makt över kvinnor och andra som inte är män och cispersoner har makt över transpersoner. Jag anser även att funktion hör hit, men jag lämnar detta åt sidan för tillfället. Normer är också viktiga. Det finns en mängd normer kring kön och sexualitet. Mäns makt över kvinnor (etc) kan inte förstås som en konsekvens av normer som säger att män ska ha makt över kvinnor. Sådana normer är ett resultat av att män har makt över kvinnor. Deras funktion är att legitimera detta ojämlika maktförhållande. Men det är inte allt normer är. Det finns en sådan syn, att kvinnoförtryck är det verkliga patriarkala förtrycket och att allt annat bara är mindre viktiga biverkningar av förtryckande normer vars främsta syfte är att befästa mäns makt över kvinnor. De som säger sådant är vanligtvis ciskvinnor (jämför med vita vänstermän som anser att klass är den enda riktiga maktordningen).

Men cissexism är inte bara en ”bieffekt” av patriarkatet. Det är en egen maktordning, nära sammanflätat med patriarkatet. Och normer är en viktig del i detta. Transpersoner förtrycks för att de avviker från vad som anses normalt. Detta förtryck har materiella konsekvenser. Transpersoner drabbas av våld, social uteslutning, ekonomisk marginalisering och samhället utövar makt och kontroll över transpersoners kroppar. Men jag har svårt att se hur detta förtyck skulle kunna fortgå utan förtryckande normer, och jag har lika svårt att se hur förtrycket skulle kunna avskaffas så länge normerna består.

Autister är en annan grupp som förtrycks på grund av att de anses onormala. Som autist blir en alltid påmind om att en inte är normal, en straffas för att en inte lyckas bete sig ”normalt” hur mycket en än försöker, en blir socialt och ekonomiskt marginaliserad, en får inte arbeta men skuldbeläggs för att en inte gör det, en utsätts för våld, är inte välkommen någonstans. Autister hamnar i fängelse även om de är barn vars ända brott är att vara autister. Autistiska barn dresseras som apor, låses in, ”behandlas” med livsfarliga kvacksalverikurer, torteras och dödas, bara för att deras föräldrar och samhället anser att ett onormalt barn är en katastrof som är värre än ett mördat barn. Autister tvingas lägga all sin energi på att anpassa sig efter vad som anses ”normalt” men det är aldrig tillräckligt. Vi anpassar oss till döds. Somliga säger att normer är oviktiga, att de inte har verkliga konsekvenser. Vad de egentligen menar är att det inte är de själva som drabbas.

Jojos-Bizarre-Adventure-Dio-on-Manners-300x177Förtryck av autister (och funkisar generellt) har högst påtagliga materiella konsekvenser. Men att utjämna skillnader i makt och resurser skulle i sig inte innebära slutet på funkisförtryck. Om en ska hitta en ”materiell” orsak till förtrycket kan jag inte komma på mycket annat, än att neurotyper är i majoritet. Och jag kan mycket väl köpa att detta ÄR det stora problemet, men det är inget att göra något åt. Så vårt enda hopp är att våra rättigheter ska erkännas, att kräva att samhället ska göras tillgängligt för oss och att förmå andra att behandla oss som fullvärdiga människor. De som säger att normer är oviktiga och att det inte spelar någon roll hur vi beter oss mot varandra säger: ”sorry men era liv är inte viktiga, vi tänker fortsätta att förtrycka er och det finns inget ni kan göra åt saken”. De säger så åt autister, funkisar, transpersoner och andra grupper som förtrycks för att de avviker från normer.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Funkispolitik, Funkisteori, Samhälle och politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Materiella förhållanden och normer som grund för strukturellt förtryck

  1. Talking Back skriver:

    Så bra skrivet, jag hajade till när jag såg någon påstå att normer bara var trams häromdagen. Normer har i allra högsta grad påverkan på en himla massa saker, som ekonomisk status t ex. Jag bryter mot vissa normer för hur jag ska vara i vården och får därför inte den vård jag behöver. Det är en av orsakerna till att jag inte kan jobba och det påverkar förstås min ekonomi. Mitt sätt att fungera bryter också mot många normer i många branscher och det är därför svårt att jobba. Om en har svårt för stimulansintensiva miljöer och dessutom behöver ligga ner var 20:e minut de flesta dagar för att inte svimma så är det rätt knepigt på arbetsmarknaden. Funktionsnormer och förtryck är ett exempel på hur det hänger ihop, även om jag kanske är lite för trött för att uttrycka mig tydligt just nu.

    Liked by 1 person

  2. Talking Back skriver:

    Och en sak till: Om normer inte är problemet hur kommer det sig då att t ex funktions- och cisnormer är så starka även i feministiska kretsar?

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Detta är en mycket bra poäng. Funkisförtryck på arbetsmarknaden kan förklaras med kapitalismen och att funkisar inte är ”lönsamma” nog. Och det ligger mycket i det, det kapitalistiska systemet är ansvarigt till mycket, även om jag inte anser att det förklarar riktigt allt. Men detta förklarar inte alls varför funkisförtrycket reproduceras inom feministiska sammanhang, där lönsamhet för kapitalet inte kan vara en fråga.

      Gilla

  3. Ping: Kapitalism samverkar med funkisförtryck men är inte roten till det | anarkoautism

  4. Ping: Äntligen tror jag mig riktigt förstå den där debatten om materialism och normkritik | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s