Om en vet att någon kan bli ledsen bör en överväga att vara tyst

Det finns de som säger att de inte kan (de menar såklart vill) ta hänsyn till om andra blir sårade av något de säger. De säger saker som ”en kan inte låta bli att säga något bara för att det kan göra någon ledsen”. Men jag vet inte, jag tycker det låter som en väldigt bra anledning att låta bli att säga något. Visst, att det en säger potentiellt kan göra någon arg är inte i sig skäl nog att vara tyst. Jag utgår ifrån att allt jag säger potentiellt kan göra någon arg. Det är den första regeln i neurotypisk kommunikation. De jag talar med blir arga. Det händer inte varje gång, det händer inte ens de flesta gånger, men det händer och det är helt omöjligt att förutse. Det enda sättet att inte säga något som kan göra någon arg är att vara helt tyst, men då blir folk arga för att en är tyst i stället.

Men om jag har särskilda skäl att tro att andra kan bli upprörda om jag säger en sak (alltså utöver att det är jag som säger det) då är det en anledning att vara tyst. Det kan finnas andra skäl som väger tyngre. Att någon blir sårad kan vara oundvikligt. Det kan vara ett pris värt att betala. Det kan till och med vara rätt i sig att såra andra, beroende på sammanhanget. Många män tar väldigt illa upp om en säger att de är patriarkala förtryckare, vita ilsknar till om en säger att de är rasister, cispersoner blir ledsna om en säger något om cissexism och neurotyper blir arga om en påtalar ableism (men de blir å andra sidan arga om en säger något alls). En bör prata om dessa saker även om det gör många människor obekväma eller arga.

msUDHN3Lite manliga tårar har aldrig skadat någon, förutom alla de män som drunknar till slut.

Det jag inte förstår är de som säger ”jag vet att det jag säger kan såra någon men varför ska jag bry mig? Varför ska jag låta bli att säga något bara för att någon tar illa upp?”. Just därför! Någon kan bli sårad. Jag har svårt att se någon bättre anledning. Att någon blir sårad kan vara oundvikligt, det kan vara nödvändigt och det kan till och med vara önskvärt, men det är aldrig obetydligt. Medmänniskors känslor är viktiga.

Så varför pratar en del om andras känslor som något irrelevant? Är de bara lata och vill slippa tänka? Eller är de i själva verket ute efter att såra andra men låtsas som att de är likgiltiga? Finns det andra förklaringar? Eller menar de egentligen något vettigt men uttrycker det på ett dumt sätt? Vad tror ni? Jag har ärligt talat ingen aning.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i kommunikation och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s